Madame Bovary är en välskriven klassiker, men jag hade ganska svårt att uppskatta själva berättelsen. Emma är missnöjd med sitt liv och drömmer om något större, mer romantiskt och spännande än den vardag hon har hamnat i.
Det jag hade svårast för var hur hennes läsning och bildning nästan framställs som en del av problemet. Hon har läst romaner och byggt upp förväntningar på hur livet och kärleken borde vara, och när verkligheten inte motsvarar drömmarna blir hon besviken. Jag hade svårt för tanken att det är hennes längtan efter något mer som gör henne olycklig.
Samtidigt är Emma en väldigt ytlig och självisk person som framför allt dras till rikedom, lyx och flärd. Hon vill leva ett liv hon inte har råd med och är aldrig nöjd med det hon faktiskt har. I jakten på nästa förälskelse eller ett mer glamoröst liv sviker hon människorna omkring sig och sätter sina egna önskningar främst. Till slut är det just hennes oförmåga att acceptera sin verklighet och leva efter sina tillgångar som blir hennes fall.
Det är mycket otrohet och hemligheter, och även om jag kan uppskatta Flauberts sätt att skriva hade jag svårt att engagera mig i karaktärerna. Jag förstår varför Madame Bovary räknas som en litterär klassiker, men för mig blev det en lång läsning som varken var särskilt underhållande eller tilltalande i sitt tema.