Kidnappningen är en riktigt obehaglig thriller. Eva har det som på ytan verkar vara ett perfekt liv, men bakom fasaden finns en vardag som är allt annat än lycklig. Birgitta Bergin lyckas verkligen fånga det där otäcka i att inte ens kunna känna sig trygg i sitt eget hem.
Jag hade väldigt svårt att känna någon sympati för Henrik och barnen. De är självupptagna och egocentriska, och även när man får glimtar av hur familjen en gång hade det är det svårt att glömma hur de behandlar Eva. Det är ganska skrämmande att se hur en relation som en gång byggde på kärlek kan utvecklas till något så destruktivt.
När Eva sedan hamnar i en situation där hon är utlämnad åt sin kidnappare blir det ännu mer obehagligt. Att den person som visar henne mest förståelse är just hennes kidnappare säger en hel del om hur illa det är ställt med relationerna i hennes liv. Det får en också att fundera över vem man egentligen kan lita på och hur långt människor är beredda att gå.
Tempot är högt och upptrappningen mot slutet fungerar riktigt bra. Kidnappningen är en mörk och kvävande thriller där det inte alltid är självklart vem som är offer och vem man egentligen ska vara rädd för. Jag kan varmt rekommendera den till dig som gillar den typen av psykologisk spänning, inte minst om du uppskattade The Housemaid.