Jag läser sällan självbiografiska böcker då det är så svårt att betygsätta någons personliga berättelse, speciellt när det handlar om män som utnyttjar kvinnor. Men Hanna berättar sin historia på ett väldigt underhållande sätt, vilket är sjukt att säga då hon varit med om en hel del jobbiga saker. Alla hanterar vi saker olika, men att vara öppen och ärlig om det är bästa sättet att bearbeta och gå vidare i livet. Jag kände till Hanna och hennes persona på nätet och på TV redan innan jag läste boken, men inte om hennes diagnoser. Det känns som att vi hade en hel del gemensamt även om jag gick en annan väg och själv har en korrekt diagnostiserad asperger/autism. Jag gick även en tid i en aspergerklass och där var ingen som mig – autism är verkligen ett spektrum av olika personligheter och jag känner flera med ADHD som har autistiska drag. Hetsätande, shoppingberoende och att motionera för att straffa sig själv känner jag också igen. Även kärleken till djur och hur de får oss att må bättre. Vem vet, om jag hade varit snygg så hade jag kanske haft samma berättelse som Hanna. Men jag gillade den här boken. Givetvis är det alltid intressant att läsa om sex och andras både dåliga och bra erfarenheter kring det, ju sjukare desto bättre. Då känns det inte lika verkligt och är lättare att borsta av sig.