Egentligen borde det inte funka, med tanke på hur rörigt det är… men det här är en så mycket bättre bok än den överhypade “Imorgon och imorgon och imorgon” som känns som en fattig kopia jämfört med den här boken som kom två år innan. Någon skrev i en recension att den kändes lite känslokall, vilket jag känner är en stor del av bokens charm, att den speglar huvudpersonens inre och problem med att uttrycka sina känslor. Referenserna är spot on även fast jag själv kom in i matchen först med SNES. Jag gillar förvisso inte när böcker inte är skrivna i kronologisk ordning då det blir rörigt i mitt huvud, men gillar man att få pusselbitarna allt eftersom och inte få allt serverat på en gång så är det här en underbar bok. Skippa Zevins chimär till spelcentrerad bok och läs den här istället som är en mycket mer genuin – och svensk! – bok om spelvärlden och som har betydligt trevligare karaktärer – även om det finns många likheter mellan de två. Rekommenderas varmt!
