Eftersom det här är en bok med vandringstema så passade jag på att lyssna på ljudboken medan jag var ute i mitt egna ”mini-Sarek” Nåsten naturreservat i Uppsala. I stort sett hela boken är spännande rakt igenom och jag gillade karaktärerna, men eftersom vi får höra historien berättas ur huvudpersonens synvinkel så känns allting ganska skevt. Det mesta i boken känns osannolikt, speciellt hur personerna agerar. Mot slutet så får vi ny information och allt vänds upp och ner, vad är verkligt, vem talar sanning och varför gjorde de fyra personerna som de gjorde? Problemet är att jag fortfarande inte har en aning efter att jag läst klart. Jag lyssnade om slutet flera gånger, men vi får inte veta vad poliserna kom fram till eller vad som egentligen hände där ute i Sarek. Jag har svårt för psykologiska spänningsromaner där man lämnar slutet öppet, eller där författaren förväntar sig att läsaren själv ska lista ut vad som hänt utan att det står utskrivet. ”Jag ljuger ibland” av Alice Feeney är ett bra exempel på en sådan bok. Det här var för mig en riktig bladvändare med målande miljöbeskrivningar och intressanta karaktärer som tyvärr tappade mycket av spänningen mot slutet – som i min mening var ett stort antiklimax, alltför abrupt och svårtolkat.
6 comments
Tanja
Håller med! Läste precis Sarek och försöker nu googla på slutet och hamnade på din sida. Vilket antiklimax.
Mia
Samma här! Oerhört besviken på slutet! Vems sanning är den riktiga? Känns som om författaren själv tappade intresset på slutet, vad var det egentligen som hände med Annas familj? Vad hände med Henrik och Milena? Varför togs det upp hur de träffades och att hon var kär i honom, det hade ju inget med själva slutet att göra? Så oerhört besviken, varför gör en författare så här? Man blir ju inte direkt sugen på fler böcker av honom…
Katarina Söderlund
Jag tänker såhär…
Spoiler: Kanske hade båda en del av sanningen. Milena var färgad av sina känslor för Henrik och tolkade det som att han var deprimerad och att Anna var elak mot Henrik, ex när hon skrattade samtidigt som han fick ett panikanfall. Kanske puttade Jakob Henrik ned för stupet, men Milena ville inte se och ta in det. Det hade varit allt för smärtsamt och givetvis fått förödande konsekvenser för den fortsatta vandringen. Hon valde därför att tro på sin version av vad som hände vid stupet, dvs att Henrik tog sitt liv.
Att Anna hade ihjäl Jakob verkar kanske mest troligt i och med att Milenas fingeravtryck inte fanns på yxan……
Men, ja, vi vet ju inte…… Kan Milenas svartsjuka ha gjort att hon ville sätta dit Anna eller var Anna psykotisk och agerade därefter?
Jan-Erik Hansson
Milenas fingeravtryck saknades ju på isyxan så hon kan ju inte ha huggit ihjäl Jacob.
Om Henrik hoppade eller blev knuffad går ju inte att reda ut med två olika vittnessmål.
Mycket spännande berättelse.
MJ
Ju mer jag tänker på boken, desto mer frustrerad blir jag. Att slutet var så märkligt öppet och att karaktärerna kändes ofärdiga. Jag tolkar det som att det å ena sidan kan vara Anna som är ”boven” och som tolkar saker som illvilliga. Men att hon hamnade i någon slags psykos borde ju ha uppstått i samband med Henriks död, inte innan. Så då är Jakob den otäcking som Anna tror att han är (vilket också bekräftas av Milena i hennes berättelse). Å andra sidan kanske det är Milena som är boven? Som skyller på Annas tidigare kollaps i samband med hennes brors död, för att ge en förklaring till vem som är skyldig. Anna dödade Jakob eftersom hennes fingeravtryck fanns på isyxan, men det kanske var självförsvar. Jacob röt till Milena vid något tillfälle ”det var det här du ville”, och det fick mig att tänka att Milena kanske konstruerade den här resan och dess öde mer än vad vi tror. Varför lade författaren så mycket vikt på Milenas och Henriks relation om han inte ville att vi skulle ha det i åtanke? Det gjorde ont i Milena att Henrik blev ihop med Anna. Att slutet består i att Milena är ledsen, ensam och att snön melankoliskt faller ned, det måste väl ändå ha något med det hela att göra? ÅÅÅH så många frågor. Så otydligt. Det känns nästan för lätt att skylla allt på Annas psykiska instabilitet, eller är det jag som bara vill ha ut mer av berättelsen?
Ulf Wilandh
Det känns som om det kommer en Sarek-del2 efter det abrupta slutet av boken. Annars har jag svårt att begripa slutet av boken. Mycket välskrivet dock.