Jag skriver ofta att jag har svårt att identifiera mig med kvinnor i böcker, men i Nea kan jag – på gott och ont – se mig själv. Jag har varit precis likadan och är väl fortfarande rätt udda även om det inte är lika märkbart längre. Hade jag skrivit en bok om mig själv så hade den varit ungefär som denna ❤
Låt er inte luras av den krångliga titeln och omslaget som inte på långa vägar speglar den här lilla feelgoodpärlans varma och framförallt roliga innehåll.
Att förlora ett pälsbarn, en familjemedlem eller bästa vän är aldrig roligt, men Maja skriver så bra och fint om förlust och kärlek att det inte känns lika hjärtskärande att läsa om det trots att jag ser mina egna saknade djur framför mig när jag läser vissa delar.
När boken väl var slut så ville jag bara läsa mer. Det fanns många intressanta bikaraktärer som jag gärna hade läst mer om, för jag vill ju att de också ska få uppleva kärleken igen. Oavsett om det är till ett djur eller någon annan.
Rekommenderas varmt till hundmänniskor, kattmänniskor, djurmänniskor i allmänhet och alla andra potentiella djurälskare!
