Ruin handlar om antihjälten Aziza, hon jobbar på en myndighet nära Sveavägen i Stockholm. När hon inte gör det lever hon ett enkelt liv där hon gör det som kommer henne för, som skriva, onanera, röka på och dricka vodka.
När Aziza var liten flydde hon med sin teaterspelande pappa från Mogadishu i Somalia, men efter en tid i Sverige övergav hennes pappa henne. Under berättelsens gång minns Aziza barndomen, flykten och mormor. Samtidigt växer en skuld inom henne fram gentemot hennes mamma, som dog strax efter förlossningen. Medan världen utanför håller på att rasa samman och naturen blivit smärta, slutar Aziza att gå till jobbet. Istället skriver hon intensivt på sin text och träffar udda typer på lokala barer, som kommer att prägla hennes liv och tankar allt mer.
Trots att det här är en kortroman så tycker jag att det är en svår bok. Den har en unik känsla och inledningen känns minst sagt speciell när man får träffa Aziza, men sedan så kastas vi in i ett virrvarr av minnen och galenskap som i slutändan inte är så läsvärt om man har svårt för att förstå sig på den här sortens prosa. Boken avslutas med att man får se lite ur en annans perspektiv och jag gillade det råa och sakliga bättre än det som rörde sig i huvudet på Aziza.
Boken finns hos: Bokus
