Raseri

Jag tackar inte ja till alla förfrågningar jag får om att läsa och recensera då det helt enkelt finns för mycket bra böcker att läsa. Men Raseri lät som en spännande bok som inte påminner om något annat som jag läst av en svensk författare tidigare.

Jag brukar klaga på att det inte är lika intressant att läsa om svenska miljöer då det inte blir något verklighetsflykt. Fast i den här boken så är det snarare det faktum att den till stor del utspelar sig i Stockholm, där jag rör mig till vardags, som gör hela handlingen så mycket mer skrämmande. Det och mina farhågor om att det faktiskt skulle gå precis så här illa för Sverige vid ett eventuellt utbrott.

Det jag tyckte bäst om i boken var språket och hur den är skriven. Det flyter på så pass bra att det inte går att lägga den ifrån sig. Den blev inte långrandig som så många andra böcker tenderar att bli av för mycket beskrivningar av miljöer och – ofta – ointressanta karaktärsuppbyggnader. Här lär man istället känna de inblandade i ett snabbt tempo vilket jag uppskattar något enormt.

Det enda jag störde mig lite på var det något abrupta slutet, boken kändes inte riktigt slut (väntar med spänning på en uppföljare) så för mig hade Raseri gärna fått vara dubbelt så lång. Jag tyckte verkligen om boken och rekommenderar den varmt.

Att inget av de större förlagen ville ge ut denna bok tycker jag är helt galet! Det ges ut på tok för lite skräck av svenska författare och jag hoppas att det satsas mer på det nästa år. Lika mycket för ungdomar som för vuxna.

Tack till Andreas Ek för det fina recensionsexemplaret!