I väntan på bok nummer tre i serien om Mia så måste jag självklart läsa bok två. Till skillnad från den ångestfyllda Allt det du måste, så ser nu Mia ljust på framtiden. Även fast det uppstår en del nya problem som hon inte hade räknat med. Men nu hanterar hon problemen på ett mer hälsosamt sätt.
Att hon äntligen får uppleva lite kärlek och lycka känns väldigt bra och det är ett nöje att läsa trots att jag annars inte brukar fastna för realistiska skildringar av vardag och familj. Det beror nog till störst del på Sylvias lättsamma sätt att skriva, de kortare kapitlen och att jag känner med Mia – som känns som en riktig person.
Vi får hoppas att det fortsätter gå bra för Mia och att de frågor som uppstod i den här boken kommer att få sina svar i sista delen som kommer snart.
Tack Sylvia för boken och jag ser fram emot fortsättningen!
