"Vad hände med den där tjejen, Cecilia?" frågade mamma. "Hon med rött hår. Du brukade kalla henne Kassandra. På den tiden du ville att vi skulle kalla dig Ariadne." Hon log. "Det var väldigt gulligt."
"Jag vet inte", sade Emma. "Jag har inte sett henne sen jag var sjutton. Det vet du."
"Hur skulle vi kunna veta det?" sade pappa. "Vi håller kontakten med våra gamla klasskamrater."
"På grund av det som hände", sade Emma. "Jag vill inte prata om det."
Då blev mamma och pappa tysta. Till och med de visste att de inte borde ha nämnt det.
En vinternatt på 90-talet. Fyra tonåringar har tagit sig till en stuga strax utanför Stockholm för att se lussiferda, det ursprungliga lussetåget som just på lucianatten drar över himlen med demoner och häxor i släptåg. Ett skrik från himlen och plötsligt är de bara två kvar.
Lussiferda är en mörk fantasyhistoria med skräckinslag, och samtidigt ett retrospektiv över 90-talets gothkultur.
Novellen Lussiferda skrevs ursprungligen på engelska, då med titeln Anywhere Out of the World, men översattes av Karin Tidbeck själv inför utgivningen på Novellix hösten 2018.
En mycket välskriven novell som – i mina ögon – inte är skräck. Jag älskar referenserna och känslan av hur det är att växa upp som en något annorlunda tonåring, men ärligt talat så händer det ingenting i novellen. Allt sker mellan raderna och jag har lyssnat på liknande berättelser i Creepypodden som gör det bättre, som ger läsaren lite mer än det här och skapar en skräckkänsla som inte infinner sig i Lussiferda. Den har som sagt en riktigt bra uppbyggnad, men faller platt mot slutet då jag väntar på något som aldrig riktigt sker.
