Jag läste boken kring påsken, men förstod då att den inte är som de flesta påsk/julböcker – där man själv måste vara i lite högtidsstämning för att få den maximala läsupplevelsen – nej den här fungerar att läsa året om! Jag gillade verkligen Lisbeth, som hon är cool och har en egen båge, fast samtidigt är hon är lite mesig och hamnar i många jobbiga situationer på både jobbet och med sina nya grannar tack vare det. Det är en berg- och dalbana till bok minst sagt. Lisbeths psykolog var en festlig typ också.
Jag lyssnade även en del på ljudboken som Maria själv läst in och jag hör till skaran som störde mig på uttalet av namnen, som empelvis Douglas (Dooo-glass.) Jag vet att det är många som uttalar sina namn på helknasiga sätt, men ibland låter det bara fel och jag tyckte minst om delarna när han nämndes. Så jag rekommenderar varmt den vanliga boken och hoppas på att få läsa mer om Lisbeth och hennes vänner snart igen!
