Det finns massor med böcker om personer som flyttar från sina gamla liv och startar upp något nytt för att bearbeta en förlust eller för att de ärvt något fint hus på landet. Personligen så har jag inte hunnit läsa många av alla de café-böcker som finns trots att det är en genre helt i min smak. Kärlek på menyn är fin och speciell med sitt stora persongalleri av unika cafébesökare. Den är precis som en gammal fin film och drar paralleller till cafét i Amelie från Montmartre. Jag gillar även att Laura har äldre barn som inte är sådär småstöriga som barn tenderar till att vara i böcker, trots att de är tonåringar. Här handlar det mest om caféet, dess gäster, Laura och en fin gammal hund. Min farmor hade flera svarta labradorer som jag är uppvuxen med så jag gillar Jimbo.
Det enda som jag inte gillade med den svenska översättningen var att man valt att döpa om det ikoniska Comfort food café till det mindre lockande café Havsbris som inte har samma känslomässiga innebörd som originalet. När det inte finns någon bra motsvarighet på svenska så översätter man inte namn på personer och platser om ni frågar mig. Speciellt inte när boken i övrigt är så mysigt engelsk att det hade passat perfekt som det var. Om man kan bortse från det så rekommenderar jag den varmt. Det är en fin liten feelgoodroman som gör mig sugen på comfort food, att läsa fortsättningen och göra mitt första besök i England.
