Vem står dig närmast när tillvaron rämnar?
En enkel fråga och en varm hand får Josefins tillvaro att rasa samman. Det hon tidigare trott var viktigt blir plötsligt hennes värsta mardröm. Det hon tidigare varit bra på, att tänka logiskt och dra slutsatser, fungerar inte längre. Hon känner sig tom och värdelös och väldigt ensam.
Rädslan är värst. Att kanske aldrig bli hel, att inte räcka till för sina barn, att bli lämnad, att spärras in. Att inte veta.
Josefin söker efter svar, medan människorna runt henne blir allt mer otåliga. Hur länge ska detta pågå? Vem har Josefin blivit?
Ovissheten drabbar hårt och till slut ställs hon inför beslut hon länge fruktat. Delar av sig själv har hon redan förlorat, vill hon behålla andra måste hon konfrontera sina värsta rädslor.
Jag blir bara så ledsen när jag läser om hur dåligt andra människor mår, så det här är inte en bok jag hade valt att läsa om jag inte hade fått den som recex. Men Anne Liljeroth är en fantastisk författare och skriver på ett sätt som engagerar och skapar en förståelse för utmattning. Eftersom jag själv har en diagnos som gör att mitt mentala batteri laddar ur konstant så känner jag igen mig i vissa delar, men som sagt är det här en ganska svår läsning för min del.
Boken finns hos: Bokus
