»Vänner ända sedan mellanstadiet? Så fint!« Lillemor vet inte hur många gånger hon hört de orden. I början höll hon med, men med tiden har det skavt allt mer. Hur fint är det egentligen att hon känt sig stå i skuggan av Beatrice nästan hela sitt liv? Eller att hon funnits med i den lilla vänkretsen kring Bea i åratal, men utan att på riktigt lära känna någon av de andra kvinnorna?
Nu när hon har passerat femtio har Lillemor till sist insett att hon vill hoppa av. Men hur ska hon kunna berätta det för Bea? Ett missat tåg hjälper henne på traven, och i stället för en spahelg med väninnorna tillbringar hon ett veckoslut på egen hand i Göteborg. En helg som fortsätter att påverka hennes liv långt efter att hon har åkt hem. Genom kvinnan som så oväntat blir en nära vän. Och de märkvärdiga grodorna.
Lillemor börjar fundera allt mer över sin uppväxt. Att förstå och försonas med det förflutna blir en viktig del av hennes väg till ett nytt, friare liv. Och så gör hon sitt bästa för att glömma det korta mötet med den nya väninnans bror...
Jag gillar hur Birgitta skriver sina böcker. Det handlar oftast om lite äldre kvinnor, men jag tycker att hon får dom att kännas tidlösa. Jag kan lätt sätta mig i Lillemors skor och känna med henne och hennes problem. Utan att avslöja hur boken slutar så föll jag pladask för de personer som hon träffar i Göteborg och har fortfarande inte kommit över hur boken slutar. Det är en bok jag kommer att ha med mig länge. Jag borde anamma budskapet i boken lite mer och faktiskt införa mer färg i mitt liv! Rekommenderas varmt!
Boken finns hos: Bokus
