En nästan vanlig man handlar i stort sett enbart om Christopher Silfverbielke och hans kumpaners orgie i droger, sex och våld. Så är man inte intresserad av att läsa om sånt så är det här ingen bok för dig. Men själv finner jag boken väldigt underhållande och då tål jag annars inte Silfverbielkes typ. Mansgrisar som utnyttjar och våldför sig på kvinnor bland annat. Fast i den här miljön och berättelsen så passar han in perfekt och trots att jag känner för offren så vill jag att han ska komma undan med sina brott. En perfekt psykopat helt enkelt. Kvinnorna i boken är tyvärr riktigt korkade och stundtals går de även mig på nerverna, men ingen förtjänar vad de får utstå. Det är bara Christophers psykolog som inte är helt blåst. Att en psykopat kan vara charmig och tilldragande förstår jag, men man är inte så värst intelligent om man dömer en bok (i det här fallet Silfverbielke) enbart efter omslaget.
Jag lyssnade på den här boken, som är väldigt lång, men jag rekommenderar verkligen att man gör det för Stefan Sauk är fantastisk på att gestalta alla karaktärer och olika personlighetstyper. Det gör dom mer mänskliga. Något som för övrigt resulterar i att alla brott känns betydligt vidrigare.
Nu så här i efterhand så är jag lite besviken på mig själv över att jag inte har börjat läsa böckerna tidigare…
