Emil i Lönneberga är en del av min barndom och det känns konstigt att jag som barn inte tänkte så värst mycket på att det utspelade sig många årtionden tidigare. Skillnaderna var förvisso inte lika enorma som idag, utan jag tänkte mer att det var så här det var i Småland, ute på landet. Varför ta bilen när man kan ta hästen till doktorn? Alla Astrids berättelser är ikoniska och just de här som utspelar sig under vintern är jag extra förtjust i. Listan på all mat som förtärdes i det stora tabberaset i Katthult är lika intressant då som nu. Alfreds blodförgiftning var en spännande historia och Inget knussel, sa Emil i Lönneberga kommer jag inte ihåg att jag läst tidigare så det var en kul överraskning. Bilderna är riktigt fina och roligt att de nu är i färg. Rekommenderas varmt till alla som blir nostalgiska när de läser Astrids böcker.
