Det här är en tragikomisk berättelse om en kvinna som tröttnat på att bli åsidosatt och överkörd av sin likgiltiga man. I grunden så är det en slags hämndhistoria där man känner sympati för Irene om fått genomlida en hel del genom åren som gift. Just gift blir därför hennes planerade utväg när hon helt plötslig börjar intressera sig för kemi. Boken utspelar sig både före, under och efter äktenskapet med Horst, berättat på ett lättsamt sätt så att man kommer Irene närmare och får förståelse till varför hon gör som hon gör.
Jag tyckte om Irene till en början, men mot slutet så kändes inte hennes hämnd lika ljuv längre vilket gjorde att slutet inte alls blev lika spännande som jag hade hoppats. Jag började tycka synd om den ömklige Horst och det var istället Irene som framkom som osympatisk och elak. Oavsett om en person förtjänar det eller inte, så är det aldrig rättfärdigat att bli lika jävlig som den man tycker illa om. Personligen så hade jag föredragit om hon hade tvärvänt, stått upp på riktigt mot Horst, lämnat honom trasig och svag och istället förgiftat den avskyvärda chefen på biblioteket, det hade varit en bra twist!
Trots det – i min mening – lite antiklimaktiska slutet, så var Blybröllop en rakt igenom välskriven och underhållande bok. Men så har jag samma kärlek till böcker som Irene, så det kanske inte är så konstigt.
