Cress av Marissa Meyer

Cress är en futuristisk version av sagan om Rapunzel. Ett oförglömligt äventyr i en värld befolkad av människor, cyborger och androider.

Cinder och kapten Thorne är på rymmen med Scarlet och Wolf i släptåg. Tillsammans planerar de att störta drottning Levana och hennes armé. Deras största hopp ligger hos Cress, som sedan barnsben varit instängd i en satellit med bara dataskärmar som sällskap. All denna tid framför datorer har gjort henne till en lysande hacker. Men tyvärr har hon precis fått order från Levana om att spåra upp Cinder och hennes snygge medbrottsling…

När ett våghalsigt räddningsförsök slår fel splittras gruppen. Cress får till sist sin frihet, men den visar sig ha ett högt pris. Samtidigt kommer drottning Levana inte att låta något stå i vägen för sitt äktenskap med kejsare Kai. Cress, Scarlet och Cinder har inte precis bett om att få rädda världen. Men de är nog de enda som kan göra det.

Det här är en historia som bara blir mer och mer intressant för varje bok jag läser. Som jag sagt tidigare så hade man inte behövt följa de gamla sagorna, även om det är ytterst lite, utan det här är en unik berättelse som är betydligt bättre. Det är inte ofta jag läser sci-fi som är så här underhållande, vilket är trist då jag älskar genren på film. Tyvärr så följer även denna bok mönstret i de tidigare där en av huvudpersonens familj råkar illa ut och det känns lite väl förutsägbart nu efter tre böcker. Det är i stort det enda negativa jag har att säga om Cress.

På tal om Cress så tycker jag verkligen om henne, hon är smart, liten och intressant. Hennes obsession vid Thorne är så söt, på ett stalker-aktigt sätt, och även om romantiken i böckerna är väldigt simpla så tycker jag att de är perfekt avvägda. Tjockleken på boken är först lite avskräckande, men efter halva boken så önskar jag givetvis att den hade varit minst 200 sidor längre. Jag ser verkligen fram emot sista delen av sagan! Just nu läser jag alla böckerna på svenska, men äger alla jag fått tag på, på engelska. Den svenska översättningen är riktigt bra, men så är det också Modernista som sköter utgivningen i Sverige. Tyvärr så har de gått över till omslag med läskiga dockor som inte har något med själva historien att göra – Cinder, Scarlet, Cress och Winter är allt annat än dockor! Föredrar de gamla originalen.