Röd drottning

Röd drottning av Victoria Aveyard

I sjuttonåriga Mare Barrows värld är samhället inte uppdelat efter klass, religion, ras eller kön, utan efter blod.

De silverblodiga – de silvriga – är supermänniskor med häpnadsväckande förmågor, som regerar över de vanliga röda och använder dem som soldater, arbetare och tjänare.

Mare hör till den röda delen av befolkningen och ser inga tecken på att den världsordning hon växt upp med någonsin kommer att rubbas. Men när hon genom en ödets nyck börjar arbeta som tjänare vid det kungliga Solpalatset förändrats allt. Till sin egen och hovfolkets stora förvåning upptäcker Mare att hon själv besitter en unik och dödlig förmåga, trots sitt röda blod.

Kung Tiberias inser snart att Mare utgör ett hot mot den maktbalans hans rike vilar på. Men medan han smider en plan för att oskadliggöra Mare ser hon en möjlighet att krossa silverregimen inifrån – och öppna dörren till en ny värld. Samtidigt har hennes hjärta börjat dra henne åt helt fel håll…

Röd drottning är som en mer intressant Divergent (eller Hungerspelen, men jag föredrar Hungerspelen framför Divergent.) Böckerna är lika på så sätt att det är en framtidsvision där människor är uppdelade i olika grupper och en person tar på sig ansvaret med att förändra världen. Jag föredrar dock alltid när huvudpersonerna har övernaturliga krafter och inte är alltför mjäkiga och känslosamma, vilket Mare tack och lov inte är. Hon är rättfram och det uppskattas verkligen.

Själva boken börjar lite segt och man får veta lite om hur den här världen fungerar, vad personer med olika krafter kallas bland annat. Men det är tråkigt att Aveyard inte berättar varför världen är som den är, då det är det mest intressanta med boken. Något annat jag tycker var lite dåligt skrivet var twisten på slutet. Den var väldigt förutsägbar då ledtrådarna till detta upprepas mer än en gång (det kändes tjatigt till och med) innan det stora avslöjandet.

Egentligen är jag inte förtjust i allt för mycket text om hur minsta sten ser ut på gatan i bokens universum, men i Röd Drottning så får man verkligen ingen klar bild av hur allt ser ut. Efter att jag läst boken så kan inte inte för allt i världen komma ihåg hur personerna såg ut. Det är inte bra.

Med det sagt så är det en bra bok, helt klart läsvärd. Den är säkert mycket bättre om man inte har läst böcker som liknar denna tidigare förstås. Många intressanta karaktärer som jag hoppas får större utrymme i nästa bok och att man får veta mer om världen som sådan. Är väldigt intresserad av de andra länderna som vi inte fått veta så mycket om hittills.

Uppföljaren Glass sword har precis kommit ut på engelska och jag vill väldigt gärna läsa fortsättningen!

Tack Modernista för recensionsexemplaret.

3 januari, 2016

Cress

cress

Cress av Marissa Meyer

Cress är en futuristisk version av sagan om Rapunzel. Ett oförglömligt äventyr i en värld befolkad av människor, cyborger och androider.

Cinder och kapten Thorne är på rymmen med Scarlet och Wolf i släptåg. Tillsammans planerar de att störta drottning Levana och hennes armé. Deras största hopp ligger hos Cress, som sedan barnsben varit instängd i en satellit med bara dataskärmar som sällskap. All denna tid framför datorer har gjort henne till en lysande hacker. Men tyvärr har hon precis fått order från Levana om att spåra upp Cinder och hennes snygge medbrottsling…

När ett våghalsigt räddningsförsök slår fel splittras gruppen. Cress får till sist sin frihet, men den visar sig ha ett högt pris. Samtidigt kommer drottning Levana inte att låta något stå i vägen för sitt äktenskap med kejsare Kai. Cress, Scarlet och Cinder har inte precis bett om att få rädda världen. Men de är nog de enda som kan göra det.

Det här är en historia som bara blir mer och mer intressant för varje bok jag läser. Som jag sagt tidigare så hade man inte behövt följa de gamla sagorna, även om det är ytterst lite, utan det här är en unik berättelse som är betydligt bättre. Det är inte ofta jag läser sci-fi som är så här underhållande, vilket är trist då jag älskar genren på film. Tyvärr så följer även denna bok mönstret i de tidigare där en av huvudpersonens familj råkar illa ut och det känns lite väl förutsägbart nu efter tre böcker. Det är i stort det enda negativa jag har att säga om Cress.

På tal om Cress så tycker jag verkligen om henne, hon är smart, liten och intressant. Hennes obsession vid Thorne är så söt, på ett stalker-aktigt sätt, och även om romantiken i böckerna är väldigt simpla så tycker jag att de är perfekt avvägda. Tjockleken på boken är först lite avskräckande, men efter halva boken så önskar jag givetvis att den hade varit minst 200 sidor längre. Jag ser verkligen fram emot sista delen av sagan! Just nu läser jag alla böckerna på svenska, men äger alla jag fått tag på, på engelska. Den svenska översättningen är riktigt bra, men så är det också Modernista som sköter utgivningen i Sverige. Tyvärr så har de gått över till omslag med läskiga dockor som inte har något med själva historien att göra – Cinder, Scarlet, Cress och Winter är allt annat än dockor! Föredrar de gamla originalen.

22 oktober, 2015

Scarlet

scarlet-marissa-meyer

Scarlet av Marissa Meyer

I Scarlet återser vi Cinder, som nu försöker fly från det fängelse där vi sist lämnade henne – trots att det kommer att göra henne till den mest jagade personen i hela Samväldet.

På andra sidan jorden söker Scarlet Benoit – en tuff fransk tjej som inte drar sig för att bära pistol – efter sin försvunna mormor. Och det visar sig att det är mycket hon inte känt till om sin mormor eller den livsfara hon levt i under hela sitt liv. När Scarlet träffar Wolf, en streetsmart slagskämpe som tycks veta en del om hennes mormor, har hon svårt att lita på honom. Samtidigt känner hon sig oförklarligt dragen till honom – och han till henne.

Efter en seg start där man får lära känna Scarlet så kastas vi åter igen in i fortsättningen på Cinders resa, vart hon är på väg vet inte ens hon själv, men att Cinder och Scarlet förr eller senare kommer att mötas kan man redan ana.

Det här är en fantastisk bok. Inte mer eller mindre. Jag älskar att det känns som om man faktiskt får läsa något nytt, som inte känns uttjatat trots att Scarlets historia bygger på Rödluvan och vargen med inslag av klassisk varulvsromance. Det ska bli spännande att läsa Cress och Winter, för Marissa är fenomenalt duktig på att skriva karaktärer man verkligen tycker om direkt. Fastnade till och med för Thorne i den här boken.

Varning för spoilers- Än en gång så mister en av huvudpersonerna en närstående och än en gång så känns det rätt meningslöst då det knappast tillför något till själva storyn. Man behöver inte ha ihjäl huvudkaraktärernas familj för att det ska bli en bra bok Marissa, skicka det vidare till Suzanne Collins… -Varning för spoilers.

Jag läser de här böckerna både på svenska och engelska (har de engelska men lånar de svenska) och översättningen är riktigt bra så det kan jag rekommendera. Hoppas att fortsättningen är lika bra och att vi får lära mer om Kai och Wolf då också.