”Det är bara det att jag oroar mig för vissa idéer som hon kommer hem med. Idéer som hon inte haft förut. De sätter sig fast i sidan av munnen på henne som en valnöt och när hon pratar kan jag se spår av de där idéerna – bara en glimt då och då när hon gapar – men det räcker för att göra mig hemskt nervös. Det är som om hon smakar på dem, eller kör runt dem i munnen med tungan. Sådana idéer hade hon inte förut.”

När det uppdagas att en flicka vid en high school haft ett förhållande med en medelålders lärare är skandalen ett faktum och händelsen får ödesdigra konsekvenser för både lärare, elever och föräldrar.

Flera av eleverna tar regelbundna saxofonlektioner, och något hos den vassa saxofonlärarinnan får tonårsflickor att börja tala och berätta vad som händer i skolan och i deras liv. Lektionerna blir biktstunder och på flickskolan Abbey Grange kan det behövas. Isoldes äldre syster, Victoria, har haft en sexuell förbindelse med en mycket äldre lärare på skolan. Var det ett övergrepp eller en kärleksrelation?

Isolde befinner sig plötsligt i oönskat fokus på skolan men står samtidigt som vanligt i skuggan av sin storasyster. När hon får upp ögonen för den tuffa, lockande Julia blir allting än mer komplicerat. Samtidigt blir skandalen det givna ämnet för årets stora uppsättning på stadens teaterhögskola. Föga anar den tafflige och oskuldsfulle Stanley vad repetitionerna kommer att leda till. När han, ovetande om vem hon är, börjar träffa Isolde är han med ens dömd att hamna i mer dramatiskt klister än han någonsin kunnat vänta sig av sitt annars så menlösa liv.

Det här är en minst sagt förvirrande bok. Redan efter något kapitel så var jag beredd att lägga ner den och aldrig ta upp den igen. Jag störde mig på språket som verkade extremt konstlat och överdrivet och hur rörig boken verkade, men jag gav den en chans och det var bra tur att jag gjorde det. Efter ett tag så började allt sakta med säkert uppdagas för mig och jag kunde inte släppa boken förrän jag kommit till sista sidan.

Makt är ett dominerade tema i boken. Makten föräldrar har över barn, lärare över elever, kvinnor över män och vise versa. Men den stora frågan är vad i leken är verkligt, vad är skådespel? Det är svårt att veta då alla karaktärer, både på och av scen, framställs som skådespelare. Det finns två separata delar i boken, olika tidsramar där den ena följer dag till dag och den andra månad för månad, det svåra är att det förutom detta hoppas fram och tillbaka i tiden. Jag har alltid haft svårt för sånt, men just på grund av att den här boken är så pass förvirrande i grunden så gör det snarare boken bättre, inte sämre.

Trots att historien kretsar kring relationen mellan Mr Saladin och Victoria så spelar de väldigt små roller och man får inte många konkreta detaljer om relationen. Det finns mycket man undrar över. Hur började det? Hur långt gick det? Hur länge? Allt man får veta kommer från opålitliga källor, skvaller från avundsjuka, fantasifulla tonårsflickor. Det är omöjligt att skilja på alla berättelser, vart de kommer ifrån och om de är sanna eller ej. Helt enkelt för många motsägelsefulla detaljer som kommer från olika håll. Man kan tolka den på olika sätt – vilket märktes på bokträffen jag var på hos Wahlström & Widstrand. Jag är osäker på om jag har greppat boken eller ej, men oavsett så är jag riktigt glad att jag läste den. Den kom som en frisk fläkt och fick mig att tänka till lite mer än vanligt. Släppa mitt tvångsmässiga sätt att vilja veta precis allt om allt och alla – om så bara för en stund. Jag fick fly vardagen lite utan att gå till min vanliga fantasiberikade värld av böcker, samtidigt som jag slapp den trista verkligheten. Repetitionen är inte en bok jag älskar eller hatar. Det är en bok jag upplevde och kan rekommendera andra att uppleva.

Recensionsex från Wahlström & Widstrand.