Du, bara

du bara

Du, bara av Anna Ahlund

Det handlar om en bästis, ett båthus, en pappershandel, ett hustak med utsikt över hela Uppsala, Nick Drake, Räddaren i nöden, tusen papperstranor och trädgårdsrosor från Svartbäcken. Och så en hel del sex.

“Frank, det här är min lillebror John.”

Han tittar upp och ser på mig.

Jag håller andan.

Hans ögon är elektriska. Svarta som ett natthav där blixten slagit ner. Utan att släppa mig med blicken reser han sig upp, ler och sträcker fram handen. Jag tar två steg fram och fångar den. Hans handflata är sval.

“Hej John.”

Du, bara är en romantisk och hjärteknipande historia om sextonåriga John som blir kär i den två år äldre Frank. Frank är oturligt nog redan är tingad av Johns storasyster Caroline. Och Caroline är van att få som hon vill. John är van att backa, men det tänker han inte göra nu. Dessutom har Frank en egen vilja. Och ett krossat hjärta i bagaget, vilket krånglar till saker.

Jag älskade den här boken! Den är skriven på ett så lättsamt och tilltalande sätt som känns äkta. John och Frank känns som riktiga personer som vi får lära känna och känna med under historiens gång. Jag tyckte extra mycket om Elli och den relation hon har med sin bästa vän John. Det är frustrerande och underbart på samma gång att läsa om kärleken mellan de två killarna. Väldigt uppfriskande må jag säga. Att den utspelar sig i Uppsala märks inte så värst mycket, men roligt att jag har varit på många av de ställen som beskrivs i boken (min pojkvän bor just i Uppsala, så jag är där väldigt ofta.) Bortsett från den ångestladdade tonårskärleken, så tycker jag att det var en riktig feel good bok. Den fick mig att lyssna på Nick Drake och önska att jag vore en ung kille som precis träffat sin första pojkvän, det är inte alla böcker som får mig att göra det!

11 juli, 2017

Flickan på hotellet

Flickan på hotellet av Katarina Wennstam

En tonårsflicka hittas död på ett hotellrum och det visar sig att hon har blivit strypt.

En tjej som bara är ett år äldre än du har hittats död på ett hotell här i Vasastan. Valentina nästan kastade från sig några tallrikar ner i vasken och det skrällde till av porslinet. Någon har strypt henne. Och bara lämnat henne under ett täcke.

En sjuttonårig flicka har blivit mördad på ett hotellrum i centrala Stockholm. När sextonåriga Alexandra Skarp får höra det kan hon inte låta bli att tillsammans med sina bästa kompisar, Charlie och Bianca, börja nysta i fallet. Det leder dem rakt till hotellet där flickan hittades död och snart är de djupt indragna och kanske närmare förövaren än de önskat.

Äntligen! Äntligen en bok där huvudpersonen inte är en trasig tjej/kille med valfritt beroende och kärleksproblem med pojk- eller flickvänner. Någon som inte är ung och dum. Utan snarare väldigt smart, har en nära relation med en äldre släkting och intressanta vänner som huvudpersonen inte vill ligga med! Ni vet att jag är så otroligt less på nutida ungdomsböcker där huvudpersonen är så otroligt korkad och utsätter både kropp och själ för skadliga saker som alkohol, sex, droger, grupptryck och våld. Vem vill läsa om såna tråkiga individer? När det finns tjejer, eller kvinnor som Alex Skarp. En bra förebild för personer i ung ålder, som vill förbättra samhället och gör allt för att rättvisan ska segra.

Nu är det kanske inte någon bra idé för de flesta att agera privat detektiv, vi har väl alla läst Kalle Blomqvist eller sett Veronica Mars? Privatdetektiver lever farligt. Men jag älskade verkligen Alex och hur hon tänker, precis som Veronica Mars! Charlie kanske inte är någon favorit än så länge, men han kanske inte har fått komma till sin fulla rätt än? Det planerad en trilogi, vilket jag verkligen ser fram emot.

Ett annat stort plus är Alex andra bästa vän, Bianca, som är en kopia av mig i samma ålder. När jag var 16 år så hade jag skolkat i flera år, vägde över 100 kg, gick knappt utanför dörren och satt bara framför min dator och snackade med mina (i princip enda) vänner online. Det är sällan man skriver böcker där någon av huvudpersonerna är som Bianca och mig, så det är skönt att Wennstam gör det!

Att boken är baserad på verkliga händelser är också något som gör den mer intressant och aktuell. Det begås skrämmande många sexbrott mot kvinnor i Sverige idag, men det känns som om de flesta bara glömmer och går vidare om de själva inte är drabbade. Medan brotten blir värre och värre så följer inte straffen efter, utan många mördare går fria efter att de spenderat på tok för få år i fängelse. Där de för övrigt inte får någon riktig hjälp med – försök till – rehabilitering. Det gäller att i det kommande valet rösta på ett parti som (hävdar att de) ska införa hårdare straff för våld mot kvinnor och barn och se över de otroligt löjliga lagarna i Sverige. Jag håller faktiskt inte med Alex mormor om att det är bättre att några skyldiga går fria än om en enda oskyldig döms till fängelse. En oskyldig gör ingen skada i fängelse medan tio brottslingar kan skada många fler oskyldiga. Better to be safe than sorry.

10 juli, 2017

Om du såg mig nu

Om du såg mig nu av Sofia Nordin

Den fristående fortsättningen på ”En sekund i taget”.

Vad kan jag säga? Det var skolfest. Alla dog. Alla utom jag och Bianca och Sandra och Lukas. Och Lukas, han dog ändå. Sen.

Det började bra. Perfekt till och med. Jag hade en ny, snygg skjorta. Ett stänk parfym. Kände mig som en vinnare, såg ut som en vinnare, luktade som en vinnare. Alla skulle dit, inklusive varenda tjej jag gillade. Så vad kunde gå fel? Bara precis allt. Allt kunde gå fel. Som att jag överlevde, till exempel. Jag tror alla som klarade sig från febern fattar vad jag menar.

En mystisk feber har dödat större delen av mänskligheten, de enda som tyckts klara sig är barn och unga. Samhället har brutit samman och Esmael är en av de få som överlevt. Esmael dök upp i tredje boken, det var hos honom och hans två kompisar som Ella och Nora flyttade in. Men Ella sticker, och Esmael sticker efter henne. Han är ju kär i henne.

Jag har läst alla böcker i den här fristående serien, men jag ser nu att jag inte har recenserat Som om jag vore fantastisk. Kanske är det för att jag inte gillade Ella och tycker att både Ante och Hedvig var så mycket trevligare att läsa om. Esmael, som det handlar om den här gången, är en person som det är lättare att tycka om trots flera korkade drag han gör. Men precis som med de tidigare delarna i serien så gillar jag inte riktigt hur böckerna känns oavslutade. Känslan av att allt personerna i boken gör är ganska meningslöst genomsyrar hela handlingen.

Det finns ingen vidare karaktärsutveckning heller då ingen blir varken bättre eller sämre genom seriens gång. Inte märkbart i alla fall. Jag tycker minst lika illa om Ella som jag gjorde från första början och det är tråkigt att hon fått så stort utrymme i böckerna när de andra var mer spännande att läsa om. Men det är väl för att tilltala ungdomar som verkar tycka om att läsa om trasiga och destruktiva tjejer som utnyttjar sin sexualitet för att komma någonstans. En väldigt tråkig karaktärstyp. Inget fel på tjejer som gillar sex dock, snarare tvärtom, men tjejer och killar som beter sig som Ella borde kanske vänta med intimt umgänge tills de är trygga i sig själva och vet vad de vill. Jag tyckte mest synd om de stackars killarna som hamnar i vägen för Ella som är en väldigt trasig individ. Jag tycker att serien började bra, men slutade med att den handlade om en tjej som jag som läsare inte bryr mig om. Det ska tydligen inte bli fler delar och det är alltid tråkigt när slut lämnas öppna, speciellt när böckerna skapade så många frågor men inte gav några svar. Mycket bra skrivet dock! Älskar språket och att böckerna var så lättlästa.

26 april, 2017

Krigstid

krigstid

Krigstid av Elisabeth Östnäs

Andra delen i vikingatrilogin om Kungadottern Turid.

Turid reser tillsammans med sin träl Unna genom ett krigshärjat land. Livet är hårt, och helt på männens villkor.
Turid vet inte vart hon är på väg. Hon vet bara att hon måste fortsätta framåt. Det hon bär med sig är det enda hon har, tillsammans med alla minnen. De manar henne vidare, rakt in i krigets skugga.

Ännu en bortglömd bokrecensioner som låg i utkastet och väntade på en omarbetning. Konstigt med tanke på hur bra den här bokserien faktisk är. Den är skriven på ett väldigt trevligt och sakligt sätt utan en massa lull lull. Det är så skönt att läsa!

Det känns som om Turid har utvecklats mycket under de här två böckerna och jag tycker om hennes relation till Unna. Hon är för övrigt en minst lika intressant person och jag skulle inte haft något emot att läs en bok ur hennes synvinkel.

Det ska bli intressant att fortsätta följa Turid på hennes resa!

22 september, 2016

Middagsmörker

middagsmorker

Middagsmörker av Charlotte Cederlund

Idijärvi sameby ligger undangömd i de norrländska skogarna, långt bort från all civilisation.

När sextonåriga Áilis pappa dör i cancer tvingas hon flytta dit för att bo tillsammans med sin morfar som hon aldrig tidigare träffat. Välkomnandet blir svalt och Áili känner sig som en främling bland snö och renar. Men så börjar mystiska saker hända i byn, saker som borde vara omöjliga och som bara kan förklaras med den magi som är direkt knuten till Áilis samiska arv.

Snart är hon indragen i en flera hundra år gammal konflikt, en konflikt som riskerar att skada de hon bryr sig om. De få som finns kvar.

Jag hade ingen aning om vad Middagsmörker skulle handla om innan jag började läsa. Jag gillar att göra så ibland. Alltså inte läsa ett ord om boken förrän dess att jag redan är investerad i den. Och den här boken blev jag helt fast i från första kapitlen! Det krävs en hel del för att få mig att sträckläsa böcker nu när jag har blivit till åren, jobbar och försöker hinna med alla vardagssysslor. Det krävs alltså något alldeles extra om det ska utspela sig i vår moderna värld (eller något som liknar vår värld åtminstone) för att jag ska få den där verklighetsflykten jag är ute efter. Ofta fungerar det bara genom att förflytta historien till en annan tid eller ett annat land, men här räcker det gott med Norrland. Mer exotisk kan det inte bli än med renar, samer och oanade krafter som väcks till liv.

För de som – precis som jag – anser att Sverige är ett urtrist land att läsa om, har här fått något att bita i. Jag kan inte ärligt säga att jag skulle klara av att uttala alla samiska namn och ord korrekt, så jag hoppas få höra hur de ska låta inför nästa bok i serien.

Det finns alla de klassiska elementen i en magisk hjältesaga, en ond kraft som hotar den föräldralösa huvudpersonen Áili och hennes familj (hur kan man låta bli att tycka om hennes farmor Ráijá?), en trofast vän eller två (Olivia och vargen), ett kärleksintresse och massor med kraftfull magi. Ihop med den samiska kulturen, shamaner, jojk och det faktum att vegetarianen Áili har svårt att kontrollera sina krafter gör allt så mycket mer spännande. Jag vill veta mer om kraften, hur den fungerar och hur den drar energi från djuren. Ge mig mer!

Jag är självklart frustrerad över att behöva vänta på fortsättningen, men det är ett tecken på en bra bok. Skriv upp mig på nästa bok, jag kan börja köa redan nu!

8 maj, 2016

Jack

Jack av Christina Lindström

Vi spelar Counterstrike och skrattar, och resten av natten ligger vi under Frejas rödprickiga, svala påslakan och kysser varandra. Hennes haka blir öm av min skäggstubb.

Jack är den snygga och coola killen, som är grym på innebandy och får alla tjejer han vill ha. Freja har en lite för stor näsa, en rosa stickad mössa och tycker om att titta på sälar. De är ett omaka par på papperet, men när de träffas i ett badrum på en fest kan ingen av dem värja sig. De faller handlöst för varandra och allt känns helt rätt.

Men så hinner Jacks historia ikapp dem. I grundskolan var han en mobbare och han har ett förflutet inom nazistiska rörelser. Jack har förändrats, men för Freja blir det snart obehagligt uppenbart att Jack inte är den hon trodde att han var.

Det är lustigt det här med böcker skrivna av kvinnliga författare som kretsar kring manliga huvudkaraktärer. Genom hela boken så fick jag känslan av att Jack var en tjej. Det var något med sättet hen tänkte på och formulerade sig, som kändes långt ifrån hur killar i den åldern fungerar. Skönt med en annorlunda kille, men i mitt huvud så är Jack en tjej med snopp. Freja är även hon en väldigt konstig filur, ingen jag skulle vilja umgås med då hon har på tok för starka principer och är man inte med henne så är man emot henne. Jag gillade hur boken var skriven och den var extremt lättläst, lagom bra helt enkelt.