Ordbrodösen

170309-09

Ordbrodösen av Anna Arvidsson

Med skrivna ord kan hon styra dina tankar och handlingar. Du märker aldrig när du blir hennes marionett.

I en värmländsk bruksort bor sedan århundraden tillbaka en säregen släkt. De har en stark ställning och en kraft som till varje pris måste hållas hemlig. Kvinnorna i släkten är ordbrodöser. Alba har aldrig önskat sig förmågan att styra andra människor, men accepterat att hennes framtid är utstakad. Hennes mor, mormor och mormors mor har alla fått kraften på sin artonårsdag. Inträdesprovet ska vara en ritual, inte ett verkligt test. När Alba misslyckas står alla handfallna. Ingen berättar vad de misstänker ligger bakom hennes oförmåga. Istället skickas Alba hastigt till en avlägsen släkting i Stockholm och bit för bit börjar hon själv lägga pusslet.

Men någon försöker hindra hennes sökande. Någon som inte skyr några medel för att nå sitt mål. Någon som kan få vem som helst att lyda.

Det här är en bok som jag omgående måste rekommendera för både ung och vuxen. För den är verkligen något utöver det vanliga. Jag älskar svenska böcker som har övernaturliga inslag, men där igenkänningsfaktorn trots det är stor. Magisk realism är helt i min smak. Just Ordbrodösen är så skickligt skriven att jag inte kunde lägga den ifrån mig förrän sista sidan var utläst. Kraftfulla kvinnor är alltid någon positivt och det är synd att det fortfarande inte får kännas normalt utan något extraordinärt.

Det jag tyckte bäst om var karaktärerna, som man lär känna ganska bra under kort tid, för det går sannerligen fort fram. Jag kan inte skriva så mycket mer utan att spoila en del av bokens handling, så det blir ingen lång recension även om jag tyckte om boken.

Jag hade personligen velat ha lite mer romance för Alba, för just de bitarna i boken fick jag lite fjärilar i magen av. Jag vill hemsk gärna få veta mer om kraften som ordbrodöserna har, den är svår att ta på, även om man får reda på en del av reglerna. Utöver det så måste jag erkänna att jag inte kunde låta bli att se mormor Alba från Jane The Virgin framför mig så fort jag hörde namnet, som kanske inte är ett så vanligt förnamn i Sverige? Kul med lite omväxling oavsett 🙂

Ordbrodösen är kort och gott en av få böcker som jag gärna läser mer än en gång!

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret!

28 januari, 2017

Inte utan min bror

Inteutanminbror

Inte utan min bror av Lena Frost

Lena är en kärleksfull syster som oroar sig för sin bror Shan, som kommit in i den undre världen. Shan har dessutom uppvisat tecken på att han är sjuk. Vi får följa Lenas kamp för sin bror från det att hon är nio år gammal. Under tiden hon undersöker vad hennes bror har för inblandning i den undre världen träffar hon på den häftiga Sasha.

Sasha och hennes bror gör vad de kan för att dölja vad de pysslar med för Lena. Men Lena är inte dum, hon får allt reda på ett och annat. Under en utekväll med sin bror Shan och hans vän Sasha, träffar Lenas vän Jessica den ökända Goran.

Jag läser väldigt mycket ungdomsböcker och böcker för unga vuxna, så jag var sugen på att läsa den här boken av en – för mig – okänd författare. Själva historien som sådan känns genuin och har sina stunder då den är lättsmält, men jag stör mig extremt mycket på alla stavfel och grammatiken i boken är långt ifrån godkänd. Det känns som första utkastet på en bok som inte har korrekturlästs eller fått en genomgång av en riktig förläggare.

Mycket som sker under bokens gång känns snålt beskrivet och dialogerna (ni vet att jag älskar bra skrivna dialoger) saknar personlighet. Efter att jag läst ut boken så vet jag fortfarande inte vilka Lena och Shan var som personer, jag kände inget för dom. Vad hade de för intressen annat än träning? Vad hade de för drömmar och mål i livet? Varför fick inte läsaren veta mer?

I slutet så avslöjas det vissa detaljer om karaktärerna som jag tycker borde ha avslöjats i början av boken för att skapa spänning och då kunde handlingen kretsat kring det i samband med broderns sjukdom. Nu känns boken som ett utkast på en kortare berättelse om två syskon som råkar i lag med fel sorts människor men bara seglar igenom livet tills dess att en sjukdom sätter käppar i hjulet för de båda.

Man får ingen känsla av att de haft så mycket problem som det sägs, det förmedlas ingen fara och de utvecklas inte som personer under bokens gång. Problem som droger, alkohol och brottslighet benämns bara som hastigast och det hade kunnat fått en större roll. Att på baksidan av boken skriva att vännen Jessica träffar Goran (något som inte nämns mer än på någon sida) känns konstigt då boken inte handlar om Jessica eller Goran alls. Vad händer egentligen med Jessica och hennes intresse för den mansgrisen? Dramaturgiskt så fungerar det här inte alls, man har frångått alla bra knep för att skriva en bra och spännande bok. Jag blir lite ledsen över att man inte tagit sig tid till att korrigera felen i boken. Det hade inte krävts mycket tid, så varför man valt att publicera innan dess förstår jag inte. Läs den om ni vill bilda er en egen uppfattning om Inte utan min bror, men jag hade hellre lagt tiden på något annat.

Tack ändå Lena för recensionsexemplaret.

10 januari, 2017

Ingenting och allting

2c0av0u

Ingenting och allting av Nicola Yoon

Kärlek stark nog att dö för.

“Vi kanske inte kan förutsäga framtiden, men vissa saker går ändå att förutspå. Som att jag kommer att bli kär i Olly. Och att det kommer att sluta i katastrof.”

Maddy lider av en extremt ovanlig sjukdom som i princip innebär att hon är allergisk mot världen. På sjutton år har hon aldrig varit utanför huset. Hon fördriver sina dagar med att plugga på distans, umgås med sin mamma och sköterskan Carla och läser mängder av böcker.

Så en dag flyttar den jämnårige Olly in i huset bredvid – svartklädd, graciös som en katt och med ögon blåa som Atlanten. Fascinerade betraktar de varandra från varsitt fönster. Men när de börjar chatta och lär känna varandra på riktigt inser Maddy att hon måste få träffa honom, vilka riskerna än är. För vad är egentligen livet värt om man aldrig får veta hur det är att älska någon på riktigt?

Det här var verkligen en bok för mig, en person som vägrade att lämna huset under flera år – jag gick bara ut för att hämta posten – och för en person som har varit så pass isolerad så kan jag relatera till Maddy, men även störa mig något enormt på historien.

Den börjar bra och jag är lite av en sucker för omöjlig kärlek, men så ska det till en twist i slutet som i min (och många andras) mening förstör mer än den hjälper boken. Det känns inte som om författaren kunde skriva en hel ungdomsbok om en sjuk/handikappad person utan var tvungen att hitta på något för att få ut Maddy från sin bubbla istället för att berätta en tragisk historia om en obotligt sjuk tjej. Boken är för övrigt full av plot holes när det kommer till allergierna, saker som händer och man får inte reda på så mycket om sjukdomen som jag hade hoppats. Det förstörde boken för mig, men upp till twisten så var den riktigt bra skriven, hade intressanta karaktärer som jag tyckte bra om och ville veta mer om. Illustrationerna är så fina och omslaget är en av mina personliga favoriter under 2016 (även om jag stör mig på det röda hjärtat i mitten.)

Tack Bonnier Carlsen för det fina recensionsexemplaret.

5 november, 2016

Ett veck i tiden

160927-03

Ett veck i tiden av Madeleine L’Engle

Den vindlande, spännande och banbrytande Ett veck i tiden är en av 1900-talets stora ungdomsboksklassiker.

Det är en mörk och stormig natt. Tonåriga Meg Murry sitter i sitt rum på vinden, lyssnar på blåsten som river i huset och funderar för sig själv. Hon vantrivs med sin kropp och sitt utseende. I skolan är det mesta jobbigt och krångligt. Och hennes pappa, vetenskapsmannen, har försvunnit efter att ha jobbat med ett mystiskt experiment på uppdrag av regeringen. Men det är inte bara Meg som är vaken den här natten. Mamma och lillebror Charles Wallace är också uppe, för den mystiska tanten Fru Vadå har kommit på besök och slagit sig ner i deras kök – och hon verkar veta en hel del både om vart Megs pappa kan ha tagit vägen, och om hur de ska kunna få tillbaka honom.

Äntligen en huvudkaraktär som jag kan relatera till på alla plan! Meg är precis som jag var i hennes ålder då jag också förstod komplicerade saker, men enkla saker kunde jag helt enkelt inte ta till mig. Jag förstår att det var ovanligt att ha en flicka som huvudperson i en science fiction bok och det är en annorlunda berättelse för att vara skriven på 60-talet, fast varför den har fått så stor uppmärksamhet annars vet jag inte. Den är ganska rörig och namnen på fruarna är för lika och blandas ihop lite för enkelt. Fast boken är kort så känns den väldigt lång tack vare de milslånga kapitlen och jag saknar luft mellan meningarna för att kunna reflektera över vad jag precis har läst. Det matas på med text på tok för intensivt för att min hjärna ska orka hänga med, men det kanske är lättare att ta till sig när man är yngre? Det är en okej bok ändå och det är intressant att läsa om de olika dimensionerna och när de skapar veck i tiden för att förflytta sig genom tid och rum. Även om de inte förklarar exakt hur de går väga till för att göra just detta. Något annat som inte förklaras är vad DET är, och jag tycker att det är lite obehagligt att de inte lyckades besegra ondskan i slutändan, vilket var det jag trodde att hela uppdraget gick ut på, inte enbart att hitta pappan. Jag tycker att det är en småmysig, om än rörig, bok som jag är glad över att ha läst.

Tack Modernista för recensionsexemplaret!

4 augusti, 2016

Vinn Du, bara av Anna Ahlund

du-bara

Hos Bokhuset kan man just nu vara med och tävla om boken Du, bara av Anna Ahlund. Det är en bok jag inte lyckats få som recensionsex, så jag är jättegärna med och tävlar.

Tävlingen avslutas den 12/8 kl 18.00.

Du, bara är en romantisk och hjärteknipande historia om sextonåriga John som blir kär i den två år äldre Frank. Frank är oturligt nog redan är tingad av Johns storasyster Caroline. Och Caroline är van att få som hon vill. John är van att backa, men det tänker han inte göra nu. Dessutom har Frank en egen vilja. Och ett krossat hjärta i bagaget, vilket krånglar till saker.

22 juni, 2016

Glastronen

Glastronen av Sarah J. Maas

Lönnmördare, palatsintriger, magi och romanser. Vad mer kan man begära?

I kungadömet Adarlan – där magi och gamla seder förbjudits, och där härskaren styr med järnhand – kallas landets främsta lönnmördare, 18-åriga Celaena Sardothien, till rikets vackra, skimrande glasslott.

Hon reser dit, inte för att mörda kungen, utan för att vinna sin frihet. Om Celaena besegrar tjugotre motståndare i en tävling – mördare, tjuvar och soldater – blir hon frigiven från fängelset och kommer att få tjäna som kungens kämpe.

Kronprinsen, Dorian Havilliard, kommer att utmana henne. Kaptenen för livgardet, Chaol Västfall, kommer att träna henne. Och båda kommer att försöka vinna hennes hjärta. Men något ondskefullt ruvar i glasslottet, något som är där i syfte att döda.

Celaenas kamp för sin frihet övergår till en kamp för överlevnad, till ett desperat försök att förgöra de mörka krafterna innan de utplånar hela hennes värld.

Det här är en bok i min smak, den har lite av varje och har en handling som jag tycker flyter på bra. Celaena är en intressant karaktär som inte får leva ut riktigt i den här boken av uppenbara anledningar. Vi får hoppas att hon får visa vad hon går för i kommande böcker. En sak jag inte förstår mig på är romantiken i boken, varför Chaol är intressant bland annat. Han är en ganska platt karaktär och väldigt mesig när det kommer till kvinnor. Dorian är hans raka motsats, men inte heller där så förstår jag tjusningen (okej båda tycker om böcker vilket är ett plus, men annars?) utan det verkar mest vara det yttre som lockar. Jag tror att boken hade varit ännu bättre utan romantik tills dess att man lärt känna karaktärerna bättre.

Handlingen i boken påminner en del om Hungerspelen och Divergent i och med träningen och prövningarna, men har även vissa likheter med Röd drottning. Nu tycker jag betydligt bättre om Celaena än både Tris och Mere (svårt att slå Katniss) då hon verkar ha betydligt bättre självförtroende och då hon inte har någon familj så gör det henne mer känslokall och trovärdig som lönnmördare. Jag hade som sagt gärna fått veta mer om de andras personligheter och varför de är som de är, kungen och drottningen till exempel förstår jag mig inte riktigt på. Varför utrotades allt som hade med magi att göra? Det känns som om det finns många lösa trådar i behov av att knytas samman. Det här är förvisso bara en bok av många av samma författare, så jag ser fram emot fortsättningen.

Jag måste rikta lite kritik till översättarna tyvärr, det känns inte som om de har översatt vissa ord på ett korrekt sätt. Alltså inte ersätt det engelska ordet med ett passande svenskt ord utan bara översatt det ordagrant. Det gör att jag som läsare kom av mig flera gånger. Samt att man i modern tid väljer att översätta namn bara för att det är fantasy tycker jag är beklagligt, det låter så mycket bättre med namn och orter på originalspråket om det är engelska. Om Modernista läser detta så ställer jag gärna upp på att korrekturläsa böcker som denna innan publicering – eller ge den till någon annan bokbloggare som har koll – för det känns inte som om någon har kritiskt granskat översättningen ordentligt. Många svenska översättningar står och faller på just detta, vilket är anledningen till varför så många väljer att köpa böckerna på engelska. Måste förstås säga att det är mycket av boken som är bra översatt, men just de här enstaka orden, meningarna och namnen gör att det känns som en dålig översättning, det är inte lätt att översätta – jag vet – jag har översatt en hel del i mina dar.

Slutligen så vill jag säga att jag inte direkt blev besviken, men så hade jag inga höga förväntningar heller. Jag tycker om Celaena och Nehemia, men inte fler än så. Det finns inga fantastiska killar i boken att bli upp över öronen i heller, men jag tycker inte att Celaena behöver någon romantik ärligt talat. Hon bör hålla sig till att ha ihjäl folk och monster, utrota ondskan. Det gör hon trots allt allra bäst!

Tack Modernista för recensionsexemplaret.