Minnet av vatten

Minnet av vatten av Emmi Itäranta

Hemligheter förblir sällan hemligheter.

Den globala uppvärmningen har förändrat världen geografiskt och politiskt. Krig utkämpas om vatten, och Kina har tagit makten över Europa. Också över Skandinaviska Unionen, som ockuperats av den mäktiga staten Nya Qian.

Här, långt uppe i norr, går sjuttonåriga Noria Kaitio i lära för att bli temästare, samma befattning som hennes far haft före henne. Det medför stort ansvar och djupa hemligheter. Bara temästaren känner till var de dolda vattenkällorna finns. Som den naturliga källa Norias far har hand om – källan som förser hela Norias by med vatten.

Men hemligheter förblir sällan hemligheter. När Norias far dör börjar armén övervaka både Noria och hennes by. Och när vatten i allt högre grad blir en bristvara tvingas Noria välja mellan att slåss och att skydda sig själv, mellan kunskap och släktband.

Det är väldigt skönt att få läsa en dystopi som inte kretsar kring en romans, den klarar sig bra utan det även om det är lite ovant för mig som läsare. Att norden har blivit mer asiatisk i den här framtidsvisionen och att vatten har blivit det mest värdefulla känns logiskt med tanke på hur världen ser ut idag och hur vi missbrukar dess resurser.

Berättelsen är både långsam och vacker, men samhället är väldigt obehagligt och påminner om värsta sortens diktatur där man styr befolkningen genom att undanhålla viktiga resurser och information. De ser även till så att ingen har mer vatten än någon annan, men jag slår vad om att myndigheterna nog har fri tillgång oavsett vattenbristen. Jag måste säga att jag inte tycker att boken är så fantastisk som det har sagts, med alla priser den har fått. Det är en helt okej bok med en lite annorlunda syn på en tänkbar framtid, men inget jag kommer att minnas om några år.

11 juli, 2017

Flickan på hotellet

Flickan på hotellet av Katarina Wennstam

En tonårsflicka hittas död på ett hotellrum och det visar sig att hon har blivit strypt.

En tjej som bara är ett år äldre än du har hittats död på ett hotell här i Vasastan. Valentina nästan kastade från sig några tallrikar ner i vasken och det skrällde till av porslinet. Någon har strypt henne. Och bara lämnat henne under ett täcke.

En sjuttonårig flicka har blivit mördad på ett hotellrum i centrala Stockholm. När sextonåriga Alexandra Skarp får höra det kan hon inte låta bli att tillsammans med sina bästa kompisar, Charlie och Bianca, börja nysta i fallet. Det leder dem rakt till hotellet där flickan hittades död och snart är de djupt indragna och kanske närmare förövaren än de önskat.

Äntligen! Äntligen en bok där huvudpersonen inte är en trasig tjej/kille med valfritt beroende och kärleksproblem med pojk- eller flickvänner. Någon som inte är ung och dum. Utan snarare väldigt smart, har en nära relation med en äldre släkting och intressanta vänner som huvudpersonen inte vill ligga med! Ni vet att jag är så otroligt less på nutida ungdomsböcker där huvudpersonen är så otroligt korkad och utsätter både kropp och själ för skadliga saker som alkohol, sex, droger, grupptryck och våld. Vem vill läsa om såna tråkiga individer? När det finns tjejer, eller kvinnor som Alex Skarp. En bra förebild för personer i ung ålder, som vill förbättra samhället och gör allt för att rättvisan ska segra.

Nu är det kanske inte någon bra idé för de flesta att agera privat detektiv, vi har väl alla läst Kalle Blomqvist eller sett Veronica Mars? Privatdetektiver lever farligt. Men jag älskade verkligen Alex och hur hon tänker, precis som Veronica Mars! Charlie kanske inte är någon favorit än så länge, men han kanske inte har fått komma till sin fulla rätt än? Det planerad en trilogi, vilket jag verkligen ser fram emot.

Ett annat stort plus är Alex andra bästa vän, Bianca, som är en kopia av mig i samma ålder. När jag var 16 år så hade jag skolkat i flera år, vägde över 100 kg, gick knappt utanför dörren och satt bara framför min dator och snackade med mina (i princip enda) vänner online. Det är sällan man skriver böcker där någon av huvudpersonerna är som Bianca och mig, så det är skönt att Wennstam gör det!

Att boken är baserad på verkliga händelser är också något som gör den mer intressant och aktuell. Det begås skrämmande många sexbrott mot kvinnor i Sverige idag, men det känns som om de flesta bara glömmer och går vidare om de själva inte är drabbade. Medan brotten blir värre och värre så följer inte straffen efter, utan många mördare går fria efter att de spenderat på tok för få år i fängelse. Där de för övrigt inte får någon riktig hjälp med – försök till – rehabilitering. Det gäller att i det kommande valet rösta på ett parti som (hävdar att de) ska införa hårdare straff för våld mot kvinnor och barn och se över de otroligt löjliga lagarna i Sverige. Jag håller faktiskt inte med Alex mormor om att det är bättre att några skyldiga går fria än om en enda oskyldig döms till fängelse. En oskyldig gör ingen skada i fängelse medan tio brottslingar kan skada många fler oskyldiga. Better to be safe than sorry.

19 maj, 2017

Jorden vaknar

Jorden vaknar av Madeleine Bäck

Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.

I ett litet samhälle i Gästrikland har ett kyrkoinbrott gått snett. Urgamla krafter har sluppit lösa i skog och vatten. Gränsen mellan levande och döda har suddats ut. Bara Gunhild, kvinnan i skogen, verkar veta vad det handlar om. Till sin hjälp behöver hon katter, blod, järn och två ovilliga och rädda ungdomar. Beata, som förlorat sin vän till de mörka krafterna, och Krister, barnbarnet som hon inte haft kontakt med. Han som verkar dela hennes syner och som plågas av sin länk till det som vaknat.

Jag kunde inte riktigt ta till mig den första boken, men Jorden drar var så mycket mer spännande och när man nu känner karaktärerna så bryr jag mig mer om vad som ska hända. De personer som inte gjorde så mycket i första boken fick äntligen komma till sin fulla rätt och var nu något som drev handlingen framåt. Mycket bra skrivet! Och Viktors kön nämndes inte lika ofta heller 🙂

För en person som älskar både vatten och skog så är det svårt att se det skrämmande i vandrarna, man vill nästan heja på naturen istället för att man vet hur vi människor skövlar och förstör allt som är vackert och naturligt. En saker säker, rötterna är så mycket läskigare än vattnet! Väntar med spänning på sista delen i den här trilogin!

9 maj, 2017

Vattnet drar

vattnetdrar

Vattnet drar av Madeleine Bäck

Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.

Så blir handen iskall. Ytan slutar bölja. Den ändrar mönster. Sipprar fram och upp över hans hand som mjuka istappar. Viktor är för fascinerad för att kunna röra sig. Han ser hur ytan böjer sig och trevar som långa ormar kring hans arm. Trevar över hans hud. Det är vått och bedövande kallt. Och så ser han naglarna.

Kroppen av en kvinna hittas vid Malmjärn i Gästrikland. Har det något med den illegala sprithandeln att göra? Eller stölden av den värdefulla madonnan i Ovansjö kyrka? Något har förändrats i bygden under den här helvetesvarma sommaren. Det känns i själva luften. Som ett elektriskt stråk av begär och desperation. Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.

Om det är något jag tycker om så är det våra vackra svenska skogar och vatten. Hade jag möjlighet så skulle jag bosätta mig ute i skogen, för mig så är det en trygg plats där inget kan skrämma mig. Därför så känns det lite olustigt att läsa om mystiska faror som rör sig i skog och mark (och vatten) men det är samtidigt roligt att läsa om.

Jag är dock kluven när det kommer till Vattnet drar. Den är väldigt bra skriven och kuslig till och från, men jag kände aldrig av faran som beskrivs i boken. Men jag har svårt för att vara rädd för något jag inte vet något om. Vad är det med det övernaturliga i boken som är så farligt? Varför vill den oss illa? Det är ganska obehagligt att läsa om våldet och de delar i boken som hade med katter att göra, som den kattälskare jag är, men annars så fann jag människorna i boken betydligt läskigare. Sadisterna Calle och Harta framstod som mer än vidriga och främst hur de behandlar kvinnor, något som fina djurvännen Krister och till viss del även Viktor väger upp ganska bra. På tal om Viktor så tycker jag att hans könsorgan fick lite väl stor plats i boken, man behövde väl inte påminnas av stenens effekt på hans eget kön varenda gång han använde den. Nog för att unga killar har stånd ofta ändå. Jag stör mig mycket på att den enda personen i boken som verkar förstå en bråkdel av vad som händer, vägrar att dela med sig till oss läsare. Boken ställer massvis med frågor, men ger nästan inga svar alls. Delarna med journalisterna var de minst intressanta i boken och jag tycker inte att de tillförde något till handlingen, så jag hoppas att de har en mer betydande roll i kommande böcker, för hade jag hoppat över deras kapitel i Vattnet drar så hade jag ärligt talat inte missat mycket…

Vattnet drar var väldigt underhållande och jag plöjde igenom de 400+ sidorna på någon dag. Den hade många intressanta karaktärer som jag vill läsa mer om och jag vill veta mer om det stundande hotet, så jag kommer att slänga mig över del två nu direkt. I del två så hoppas jag få svar på frågorna!

Måste tillägga att bokens omslag är bland de finaste jag sett och känt på. Så len och skön att ta på. Passande att författaren heter Bäck och att Natur & Kultur ger ut boken också 😀

15 april, 2017

Wink Poppy Midnight

Wink Poppy Midnight av April Genevieve Tucholke

Alla bra berättelser handlar om hämnd, rättvisa och kärlek. Alla bra berättelser behöver en hjälte, en skurk och en hemlighet.

Wink Bell är en rödhårig och tovig sagoberättare. Hon bor utanför stan med en hel drös syskon och en mamma som är spåkvinna. Ingen i skolan ger sig på något av syskonen Bell. De är en sort för sig, de gråter inte, de låter sig inte tryckas ner.

Poppy är skolans manipulativa och grymma drottning. Hennes enda svaghet och stora hemlighet är Leaf, Winks äldre bror, som hon är galet förälskad i. Han struntar totalt i henne vad hon än säger eller gör. Då går Poppy raka vägen hem till sin granne Midnight Hunt som har varit kär i henne i åratal. De ligger med varandra, Midnight fäller en tår av lycka medan Poppy rycker på axlarna och skrattar. När Midnight flyttar hoppas han få ett slut på Poppys nattliga besök.

Men det är så klart inte Midnight som bestämmer det. Vem tror han att han är? Det kan bara Poppy göra, och snart rullar en suggestiv skräckberättelse igång, ett på många sätt annorlunda triangeldrama.

Jag älskar mysterier och att som läsare få reda ut det som händer tillsammans med karaktärerna. Det får man inte riktigt i Wink Poppy Midnight. För mig var det en väldigt förvirrande bok och även fast jag läste om vissa delar flera gånger (vackert språk!) så förstår jag fortfarande inte exakt vad som hände på slutet. Vad hände med alla? Väldigt frustrerande även om jag tyckte om hur den var skriven.

Det är sant att det finns hjältar, skurkar och hemligheter i boken. Men det är ingen hemlighet att ingen människa bara är det ena eller det andra. Det finns många intressanta karaktärer i boken och till en början så var jag väldigt förtjust i Wink, tyckte illa om Poppy och tyckte synd om den veke Midnight. Det förändrades under bokens gång och till slut så tyckte jag inte så värst mycket om någon av dom. Det var en bra bok även om jag inte förstod mig på slutet som kändes påskyndad och vagt.

Tack för det fina recensionexemplaret Bonnier Carlsen!

28 mars, 2017

Dödens märken

carvethemark

Dödens märken av Veronica Roth

De måste hjälpa varandra för att överleva – eller förgöra varandra.

Cyra är syster till Ryzek, den brutale tyrann som regerar över Shotet-folket. Cyras flödesgåva ger henne en kombination av smärta och makt – vilket gör det möjligt för hennes bror att utnyttja henne för att plåga sina fiender. Men Cyra är mycket mer än bara ett vapen i sin brors händer: Hon är motståndskraftig, hon kommer snabbt på fötter, hon är smartare än han tror.
Akos är från den fredsälskande nationen Thuvhe och har en gränslös lojalitet till sin familj. Han skyddas själv av sin ovanliga gåva, men när han och hans bror fängslas av Shotet-soldater är Akos beredd att göra vad som helst för att få ut sin bror levande därifrån.

När Akos kastas in i Cyras värld verkar fiendskapen mellan deras länder och familjer oöverstiglig. De måste hjälpa varandra för att överleva – eller förgöra varandra. Ska de kunna återta kontrollen över sina flödesgåvor, och återställa maktbalansen i sin värld?

Jag måste erkänna att jag inte var så förtjust i Divergent-serien, inte för att jag inte tyckte om handlingen utan för att jag inte kände något för varken Tris eller Four. Jag tyckte helt enkelt bättre om bikaraktärerna i de böckerna (det är också anledningen till varför jag inte orkat recensera dom.) Så var däremot inte fallet med Dödens märken! Jag älskar Cyra och Akos! Jag kan identifiera mig med Cyra också för hon är en sån komplex person. Trots sin smärta är hon starkare än man först kan tro. Världen som Roth bygger upp är spännande och inte lika komplicerad som fantasy/science fiction kan kännas när man först introduceras för ett nytt universum.

Språket i boken är vackert och melodiskt så att det flyter på trots att boken är aningen för lång. Det finns en hel del lösa trådar som inte knyts ihop på slutet, men det kommer nog att bli av i nästa bok som tydligen ska bli den sista i just den här bokserien. Lagom med korta serier kan jag tycka, så hinner jag läsa alla 🙂 Det här var verkligen en bok i min smak!

Jag har tyvärr hört mycket skitsnack kring boken om bland annat racism. Är det så att man inte längre får skriva om påhittade världar där vissa folkslag anser att de är bättre än andra (även fast det inte stämmer) utan att det ska jämföras med den verkliga världens problem? Och några personer som lever med riktig smärta varje dag har stört sig på vissa (felaktigt återgivna) utlåtanden av författaren. Folk är så lättstötta nu för tiden att man blir mörkrädd. Det här var en underbar – om än lite för lång och utdragen – bok som jag verkligen tyckte om. Hoppas att det blir en fortsättning som planerat trots alla trista kommentarer.

Tack till Modernista för det fina recensionsexemplaret.