På relativt kort tid så har jag fått en ny svensk favoritförfattare. Ingen skriver lika klockrent som Pascal! Han lyckas verkligen få till sida efter sida med fullmatad spänning och jag slukar allt på en gång. Det är så bra att det inte går att sluta läsa. Det här är en bokserie för de som älskar smarta thrillers med högt tempo och korta, intensiva kapitel. Handlingen i Änkorna är högaktuell med fokus på IS och de människor som begår terrorbrott. Som den icke troende jag är så har jag alltid haft svårt för personer som låter sig svepas med i ett sektliknande hive mind där tron övervinner allt sunt förnuft, men i Änkorna så får man en glimt av hur det kan vara på andra sidan och vad som driver de här personerna. Det känns som att det har tagit en hel del tid med researchen kring ämnet för att det skulle bli en så här pass trovärdig och skrämmande skildring av terrorn.
I och med att det här är bok tre, så har jag börjat komma karaktärerna lite närmare och jag tycker om varenda en. Speciellt Vanessa och hennes relation med Celine, som är så fruktansvärt fin att jag blir rörd. Och lussebulledeg, vilket life hack! Hoppas verkligen att 7-eleven börja sälja bullarna ogräddade framöver tack vare den här boken! Nicolas Paredes är även han en fin person som jag håller tummarna för får vara med i fortsättningen också. Som vanligt så känner jag även lite för the bad guys till och från, men i slutändan så sitter jag och väntar på att de ska få vad de förtjänar. Slutet gott allting gott, eller kanske inte. Nu blir jag lite bitter när jag tänker på hur lång tid det kan ta innan det finns en ny bok för mig att läsa av Pascal…
