Jag har älskat att läsa Camillas böcker i Sommen-serien, som är fulla av intressanta och härliga människor som på ett eller annat sätt bosätter sig vid sjön Sommen. Vår i Sommen var lika lättläst och mysig som de andra böckerna i serien. Så även fast jag tappade intresset för Disa och Lisen en aning i och med den enes livsförändring och konflikten i den här boken så fanns nu Majlis som jag tyckte väldigt mycket om. Serien innehåller lite sorg, kärlek, vänskap, intriger, hemligheter och att lära känna sig själv på nytt, det är den bästa sortens feelgood om ni frågar mig. Men Camilla, varför slutar varje bok så abrupt?! Det känns som cliffhangers och jag vill alltid läsa mer! Håller tummarna för att vi får åka tillbaka till Sommen en dag. En klassiker är ju att köra högtider också, Midsommar, Påsk, Alla helgon, Jul vid Sommen… Om du inte redan har läst serien så kan jag varmt rekommendera den nu till sommarens hängmatte-stunder.
