Nu är det snart bara ett dygn kvar av kampanjen som är det enda sättet man kan få tag på den svenska översättningen (gjorda av svenska författare!) av Shining in the Dark (med bland annat novell av Stephen King) för en billig peng (den oöversatta versionen går på ca 60 dollar.) Så passa på nu innan det är försent, för de få böcker som finns kvar efter kampanjen avslutas kommer att kosta betydligt mer. Det är trots allt numrerade limited edition-utgåvor!
När den hyllade författaren Bergdahl hittas död i sitt townhouse på Upper East Side i New York City rasar Jakob Jonssons värld samman. TV-producenten Jakob är Bergdahls enda arvinge och när han hittar ett gammalt ljudband på sin döda mentors vind får han inblick i ett mörkt förflutet vars rötter sträcker sig långt bak i tiden till Bergslagens djupa skogar. På det knastriga bandet hörs hur två barn mördas.
När Jakob beger sig till Sverige för att nysta i Bergdahls förflutna rullas den gamle författarens smärtsamma barndom upp. Den ensamma uppväxten på barnhem, sadismen och de täta granskogarna precis runt knuten. Och Gruvdamen. Maja. Hon som vill ha kött.
Kort därpå blir Jakobs liv ännu mer förvirrat. Under sitt besök i Sverige kopplar det där mörka och onämnbara som vilar i skogen grepp om honom. Det vägrar att släppa taget. Samtidigt börjar de döda att komma tillbaka …
Jag kan inte låta bli att vara förtjust i den här typen av böcker, de är så härligt läskiga! Det är spännande att läsa när man inte vet vad som är verkligt eller inte, när man får höra historien berättas från olika karaktärers synpunkter och när det hoppar mellan nutid och dåtid. Just de partier som utspelar sig när huvudpersonens pappa var liten, var jag extra förtjust i och alla hemskheter som – trots att de inte utförligt berättas – gör att man får kalla kårar utmed ryggraden.
Efter att ha spelat Until Dawn så hade jag en bra bild av gruvor och läskiga monster som lurar där nere vilket gjorde Gruv-Maja till en mer verklig fara i mitt huvud även om hon inte var det enda hotet. I andra genres så tycker jag inte om att läsa om landet vi lever i, men när det gäller skräck så finns det inget läskigare ställe för en bok att utspela sig på!
Titel: Gruvdamen | Författare: Daniel Svanberg | Genre: Skräck, Spänning | Förlag: Hoi Förlag | Format: Inbunden | Sidantal: 318 | Utgivningsår: 2016 | Köp boken: Bokus
I över femtio år har varenda landsände i England plågats svårt av en epidemi – av vålnader. Spöken, andar och gengångare som inte är speciellt vänliga, snarare rent livsfarliga. Antalet parapsykiska agenturer har ökat med åren, alla med samma affärsidé: att förgöra spöken. Bara barn och unga har den rätta övernaturliga förmågan när det gäller att uppsöka och förinta. Till detta används värjor, järnkedjor och magnesiumeld. Konkurrensen mellan agenturerna är stenhård.
Lucy Carlyle, en talangfull, mycket ung agent med stor ambition, anländer till London, säker på att hon ska få anställning hos en av de mest framstående agenturerna. Istället hamnar hon hos Anthony Lockwood. Hans firma befinner sig på fallrepet, men han driver den med stolthet, och utan någon vuxens närvaro. Efter att ett jobb får ett katastrofalt avslut, sinar uppdragen. Mot sin vilja måste de därför anta sin farligaste utmaning någonsin. På ett av de absolut mest hemsökta godsen i England.
Det känns som om jag bara har läst bra böcker på sistone vilket är riktigt roligt. Jag blir nästan aldrig besviken på böckerna då jag inte har alltför höga förväntningar inför dessa. Jag kände förvisso till Jonathan Stroud sedan tidigare, men hade inte läst något av honom innan jag fick boken i en goodiebag från förlaget. Handlingen var verkligen intressant och det var länge sedan jag läste en bok där ”riktiga” spöken var en del av vardagen. Jag älskar att den har en kvinnlig berättare i Lucy samtidigt som det är tre huvudpersoner med George och Lockwood i spetsen.
Boken börjar som ett sånt där irriterande tv-avsnitt där man kastas in i handlingen omgående, det händer en massa saker och sedan så handlar nästa kapitel (avsnitt) om vad som ledde upp till händelserna i första kapitlet. Det fungerar faktiskt bättre i böcker och suget att få läsa mer var minst sagt påtagligt. Det enda jag kan anmärka på är att den inte var tillräckligt läskig för mig. Den hade potential, men många dialoger klipptes av mitt i det ”intressanta” alltså det vidriga eller vad man ska säga, förmodligen till förmån för yngre läsare. Nu tycker jag att det är hälsosamt för barn att läsa just skräcknoveller (själv läste jag tonvis men spökhistorier när jag var liten – När fan flådde smeden och Häxdopet var favoriter!) så Stroud borde kryddat berättelsen med ytterligare hemskheter för oss äldre läsare.
Älskar att det inte finns någon romans i boken och att huvudpersonen inte är en sån där underbart söt och speciell tjej som de ofta tenderar till att vara, Lucy är speciell, men för att hon kan det hon kan. Att den småfeta karaktären George förutom att han är tjock är rätt odräglig känns inte så kul. Varför måste den tjocka alltid vara tråkig och elak eller glad och rolig? Lockwood känns inte som om han har någon speciell karaktär i den här boken utan påminner mest om klassiska detektiver som exempelvis Sherlock Holmes. Väldigt spännande var den oavsett och jag bet lite på naglarna 8vilket jag annars aldrig gör, så det är ett gott tecken! Jag kommer helt klart att fortsätta att följa den här serien och rekommenderar den varmt.
Tack B. Wahlströms för recensionsexemplaret.
Vissa hävdade att allting började då en flicka försvann spårlöst. Andra påstod att platsen alltid varit ond. Ön låg övergiven sedan krigstiden, och skulle så förbli, var det tänkt. Det var ingen lämplig plats att bosätta sig på. Men när en snipa flyter iland på en intilliggande ö och ett barnlöst par får sin högsta önskan uppfylld startar ett händelseförlopp som avslöjar ett ondskefullt mysterium.
Det är inte ofta en bok gör mig förvirrad och överraskad på samma gång, men det lyckades Skönheten med kan jag lova. Utan att spoila för mycket så är det tidsaspekten i boken som gjorde mig mest konfunderad. Boken är skriven på ett sätt som gör att det känns som om vi som läser får nysta upp mysteriet om Skönheten. Vad Skönheten egentligen är och hur allt hänger ihop. Lite som Memento skulle man kunna säga. Jag tycker förvisso om att veta exakta tider och dagar då alt utspelar sig, men det fungerar så bra i den här boken. Det är ytterst välskrivet och ju fortare man kommer in i handlingen och lär känna alla människor, desto mer mörkt och sjukt blir alltihopa. Vilka är goda och vilka är onda? Kan man ens definiera dessa personer?
Jag tycker att det här var en våldsamt underhållande thriller och när jag nådde sista sidan så var jag besviken över att jag inte längre fick läsa mer. Som den skräckfantast jag är så blir jag aldrig äcklad av hemskheter i böcker, det är sånt jag längtar efter när jag läser thrillers eller psykologisk skräck. Skönheten innehåller mycket obehagligheter så den är inte för den lättpåverkade. Jag håller med Carola om att det enda jag inte var förtjust i är titeln på boken, det känns inte som att den passar in på boken som helhet och boken är mycket bättre och skrämmande än vad titeln antyder.
Tack Swedish Zombie för recensionsexempleret.
Mörkersikt – annorlunda sagor om kaos av Johannes KällströmNär högre, lägre eller yttre makter kryper närmare och förgör. Johannes Källström utforskar gränserna i sju berättelser av skiftande karaktär, alla med det gemensamma att de är skrämmande och kittlar fantasin. Det är inga barnsagor som berättas i Mörkersikt, men barnahjärtat i dig kommer kanske att bulta igenkännande när historierna hittar sin botten i gamla folksagor.
Det här är Johannes Källströms debutbok och jag läste den efter hans andra bok Offerritsom jag för övrigt fann både spännande och annorlunda för att vara en svensk bok i den här genren.
Den första novellen i Mörkersikt, Ett osedvanligt lyckat köp, var inte någon höjdare för mig personligen. Jag har läst för många spökhistorier och fått höra skräckisar berättade för mig om just det den handlar om. Har även skrivit en egen novell med samma tema. Känns lite uttjatat även om jag tyckte om karaktärerna och allt egentligen fram till slutet som var föga överraskande. Ingen novell som fick mig att känna ett sug efter att kasta mig in i nästa kanske, så det var ingen solklar start på boken.
Spegel, spegel på väggen där som den andra novellen hette tyckte jag var svår att ta sig in i. Handlingen den kretsar kring känns passande då de flesta av karaktärerna i den känns onödiga, poänglösa nästintill fram till de som presenteras sist. Den hade blivit betydligt mer spännande om den hade kortats ner en aning.
I och med En alldeles makalös resa så blir det bättre och bättre, nu har jag kommit in i boken på riktigt och jag tycker om novellernas gemensamhet nämnare Owe Tycho som jag lärde känna i Offerrit. Att läsa den här boken känns som att läsa en prequel och det är riktigt spännande. Jag vet vad som komma skall men inte hur det kommer ske. I den här novellen så gillar jag det mesta, men som med de tidigare så kunde den varit något kortare. Drömbitarna kändes onödiga i min mening. Det blev knappast läskigare.
Törnrosa hade en av mina favoritkaraktärer i hela samlingen. Den hade en väldigt bra början och handling, men den tog inte den vändningen jag hade hoppats på. För lite saga och för mycket action kan man säga. Annars är jag inte förtjust i de här typen av slut.
Den lilla, lilla Rödluvan och människans bästa vän är min favorit och längst av alla noveller i boken. Äntligen lite mer snack om kåta gubbar, en ung kille och en kvinnlig huvudkaraktär man kan relatera till. Nu kommer vi till det jag väntat på och jag gillar det. Allt klickar och jag tycker att boken borde avslutats med denna, istället så kommer den väna novellen En saga i Allhelgonatid som var på tok för snäll för den här boken.
Sammanfattningsvis så fanns det en massa stavfel och saker som kunde ha gjorts bättre – anställ mig som korrekturläsare! Jag märker av fel även när jag bara nöjesläser. Jag gillar egentligen inte att läsa noveller, mest på grund av att jag oftast vill ha mer än en författare kan ge mig på så få antal sidor. Fast jag gillar Stephen Kings noveller, John Ajvide Lindquists och nu även Johannes Källströms.
Recensionsex från Massolit förlag.
Jag heter Lotta, bor i Stockholm och är minst sagt bokbesatt. Jag läser det mesta, bland annat romance, feelgood, skräck, thrillers, historiska, science fiction och/eller fantasy. Bra skrivna böcker i allmänhet intresserar mig och ungdomsböcker ligger mig varmt om hjärtat. Läs mer om mig här...
