Röd drottning av Victoria Aveyard
I sjuttonåriga Mare Barrows värld är samhället inte uppdelat efter klass, religion, ras eller kön, utan efter blod.
De silverblodiga – de silvriga – är supermänniskor med häpnadsväckande förmågor, som regerar över de vanliga röda och använder dem som soldater, arbetare och tjänare.
Mare hör till den röda delen av befolkningen och ser inga tecken på att den världsordning hon växt upp med någonsin kommer att rubbas. Men när hon genom en ödets nyck börjar arbeta som tjänare vid det kungliga Solpalatset förändrats allt. Till sin egen och hovfolkets stora förvåning upptäcker Mare att hon själv besitter en unik och dödlig förmåga, trots sitt röda blod.
Kung Tiberias inser snart att Mare utgör ett hot mot den maktbalans hans rike vilar på. Men medan han smider en plan för att oskadliggöra Mare ser hon en möjlighet att krossa silverregimen inifrån – och öppna dörren till en ny värld. Samtidigt har hennes hjärta börjat dra henne åt helt fel håll…
Röd drottning är som en mer intressant Divergent (eller Hungerspelen, men jag föredrar Hungerspelen framför Divergent.) Böckerna är lika på så sätt att det är en framtidsvision där människor är uppdelade i olika grupper och en person tar på sig ansvaret med att förändra världen. Jag föredrar dock alltid när huvudpersonerna har övernaturliga krafter och inte är alltför mjäkiga och känslosamma, vilket Mare tack och lov inte är. Hon är rättfram och det uppskattas verkligen.
Själva boken börjar lite segt och man får veta lite om hur den här världen fungerar, vad personer med olika krafter kallas bland annat. Men det är tråkigt att Aveyard inte berättar varför världen är som den är, då det är det mest intressanta med boken. Något annat jag tycker var lite dåligt skrivet var twisten på slutet. Den var väldigt förutsägbar då ledtrådarna till detta upprepas mer än en gång (det kändes tjatigt till och med) innan det stora avslöjandet.
Egentligen är jag inte förtjust i allt för mycket text om hur minsta sten ser ut på gatan i bokens universum, men i Röd Drottning så får man verkligen ingen klar bild av hur allt ser ut. Efter att jag läst boken så kan inte inte för allt i världen komma ihåg hur personerna såg ut. Det är inte bra.
Med det sagt så är det en bra bok, helt klart läsvärd. Den är säkert mycket bättre om man inte har läst böcker som liknar denna tidigare förstås. Många intressanta karaktärer som jag hoppas får större utrymme i nästa bok och att man får veta mer om världen som sådan. Är väldigt intresserad av de andra länderna som vi inte fått veta så mycket om hittills.
Uppföljaren Glass sword har precis kommit ut på engelska och jag vill väldigt gärna läsa fortsättningen!
Tack Modernista för recensionsexemplaret.
