Elviras första bok Grindvakterskan var en frisk fläkt och jag älskar hur hon skriver. Hon får både karaktärer och händelser att kännas intressanta och verkliga mitt i vardagstristessen. Eller som i det här fallet: Vardagsstressen på en Bröllopsbyrå.
Jag blir däremot väldigt frustrerad av Ellas rädsla för att inleda en ny relation och att hon hela tiden försöker trycka ner sina känslor. Hon intalar sig själv att det inte kommer att fungera och är allmänt negativ till allt som potentiellt kan göra henne lite lyckligare. I många fall så är det givetvis befogat att vara försiktig, men jag föredrar impulsiva kvinnor i romance då det blir mer bang for the buck så att säga. Med det sagt så får vi det ändå förstås, den som väntar på något gott…
Sen har vi det där med ensamstående mammor och romantik. Personligen så har jag svårt att se småbarn som annat än små cockblockers, men mot slutet av boken så finns det flera söta scener med John och Ida som jag tycker är bland de bättre jag har läst. Släng in en underbar farmor och du har övertygat mig om att det är romantiskt med en kärleksfull familj också.
Jag blev för övrigt väldigt överraskad av att se en del av min recension av Grindvakterskan på baksidan. Så roligt!