Risulven, Risulven av Nina Ivarsson

Det är Risulvens fel. Allt är Risulvens fel.

Jag slutar inte springa när jag kommer fram till motorvägen. Jag bara klättrar över räcket och springer rakt ut mellan två bilar. Jag känner fartvinden från dem, och en av dem tutar högt och länge. Men jag är redan i skogen på andra sidan. Risulven brukar vara den som gör så, jag brukar ropa till henne att akta sig. Men jag är ensam nu.

Sommarlovet är snart slut. Alla i klassen kommer tillbaka från sina semestrar men Pär och hans mamma har bara varit hemma. Och inte har han lärt sig simma den här sommaren heller. De andra i klassen träffas på stranden men ingen frågar om han vill följa med. Så möter han någon som inte beter sig som de andra, som vill vara hans vän. Fast bara när ingen ser.

Det här var en minst sagt intressant historia.
Den tar upp många mörka och jobbiga ämnen på ett bra och lättförståeligt sätt utan att själva handlingen får lida. Den är välskriven och jag kan varmt rekommendera den för alla som någon gång känt sig utstötta eller ensamma.