Recension: Kobo Clara 2E

Jag har testat ett antal läsplattor genom åren, allt från olika versioner av Adlibris Letto till olika Storytel Reader och nu min första Kobo från Rakuten. Kobo Clara 2E är lagom stor, känns bra i handen och inte lika plastig som de andra läsplattorna, men nu kanske ni undrar…

Varför jag väljer en läsplatta framför andra alternativ

Inget slår en fysisk bok i känsla och läsglädje. Så är det bara. Men jag orkar ärligt talat inte släpa runt på alla underbara tegelstenar jag vill läsa och att läsa när jag är ute kan bli svårt vid taskigt ljus eller dåligt läsväder.

Att läsa på min mobiltelefon, dator eller en iPad väljer jag bort direkt då jag ofta blir trött i ögonen av vanliga skärmar och det är svårt att läsa på skärmen när det är riktigt soligt ute. Har man problem med synen i allmänhet så är en läsplatta att föredra då man kan ändra storlek på texten och ändra typsnittet. E-bläck är faktiskt det som kommer närmast känslan av att läsa en fysisk bok och jag har läst ut många böcker på läsplattor. Att växla mellan fysisk bok, e-bok och ljudbok är för övrigt ett bra sätt att variera läsningen och gör att det blir mindre statiskt.

Utseende och användarvänlighet

Utseendemässigt så skiljer sig inte Clara 2E från mängden, det är en smidig liten läsplatta i pocketbok-storlek som lätt får plats i handväskan och den är relativt lätt utan fodral. Strömknappen sitter på baksidan vilket var lite ovant, men jag har inte kommit åt den av misstag som jag brukar göra när knapparna sitter på sidan. På tal om knappar så finns det inga fler knappar än den på baksidan. Man bläddrar mellan sidorna genom att klicka eller dra på skärmen, den har inga blädderknappar. Det har inte varit några problem alls utan snarare ett plus då det finns färre knappar att komma åt av misstag. Själva skärmen är skarp men samtidigt behaglig för ögonen och man kan lätt justera ljusstyrka och färgtemperatur efter tycke och smak. Jag längtar fortfarande efter en läsplatta som denna fast med färg istället för enbart gråskala, men det är bara när jag läser tecknade serier i färg som det är ett problem. Det är nog det enda minuset jag kan komma på med Clara 2E just nu.

Återvunnet material

Däremot så är ett stort plus med Clara 2E att en stor del av plattan är tillverkad av återvunnet material. Utsidan är tillverkad av 85 procent återvunnen plast, där 10 procent är plast från havet, alltså övergivet plastavfall som gamla PET-flaskor och CD-skivor. Förpackningen är även den av återvunnet FSC-certifierat papper, med text tryckt med sojabläck. Att den är mer miljövänlig än andra läsplattor är inget man märker när man använder den. Den känns gedigen och ser inte mer miljövänlig ut än någon annan teknisk pryl jag äger.

Sleepcover

Om man vill ha ett fodral till plattan så kan man köpa till ett sleepcover. Precis som plattan är fodralet tillverkat av större delen återvunnen plast. Det kommer i tre färger: korallorange, havsgrön (det jag har) och svart. Med sleepcover på så blir plattan lite tyngre, men det har ett inbyggt magnetiskt stativ som gör att man kan ställa plattan på ett bord så att man inte behöver hålla i den när man läser. Fodralet kan automatiskt väcka läsplattan samt försätta den i viloläge – det är en funktion som man kan stänga av om man vill lyssna på ljudböcker med fodralet stängt.

Vattentät

Som de flesta nog redan känner till så älskar jag att läsa i badkaret och ingen av mina tidigare läsplattor har varit vattentäta. Jag har tidigare fått stoppa mina läsplattor i vattentäta plastpåsar, men med Clara 2E så slipper jag äntligen det! Om den skulle hamna i badet av misstag (jag skulle aldrig få för mig att doppa den medvetet…) så är det inte längre kört och vill man läsa när det regnar så gör det inget om det kommer regnstänk på skärmen.

Ljudböcker

Då jag har en aktiv ljudboksprenumeration som kräver att man använder deras app så kommer jag nog inte att lyssna på så många ljudböcker på läsplattan, men jag testade att lyssna på en bok och det fungerade felfritt. Kopplade enkelt ihop mina bluetooth-hörlurar med plattan och satte igång boken. Man kan lätt ändra hastigheten på uppläsningen och lyssna med fodralet stängt om man ändrar i inställningarna att den inte ska gå in i viloläge. Precis lika bra som ljudböckerna på Storytel Readern jag testat tidigare.

Låneböcker

Plattan har stöd för Adobe DRM vilket betyder att man ganska lätt kan låna och ladda ner böcker från de flesta bibliotek. Det går fort att låna och öppna upp böckerna i Adobe Digital Editions och koppla in läsplattan via kabeln till datorn för att föra över filerna. Har man ett bibliotek som kör med OverDrive så kan man även ladda ner böcker direkt till plattan. Tyvärr så har inga av mina närmaste bibliotek det, så jag har inte testat det än, men jag planerar att åka till Barkarby och skaffa ett lånekort där då biblioteken i Järfälla har OverDrive!

Sammanfattning

Kobo var en ny bekantskap för mig, men jämfört med de andra plattorna jag testat så har den helt klart varit den bästa. Att den är vattentålig, är enkel att använda och det går att sortera böckerna samt skapa egna samlingar är det som vinner över mig, men även att den har stöd för många format, är lätt att föra över låneböcker till, har riktigt bra batteritid och är lätt att ta med sig överallt. Sist men inte minst har vi priset, som i dagsläget ligger på runt 1500 kr. Det är några hundralappar dyrare än de andra jag testat, men det är det värt! Den är både prisvärd och miljövänlig, så ska man bara köpa en läsplatta i år så känns det här som ett solklart val.

Böcker i PDF-format kan man lätt zooma in på för att få större text.

Specifikationer

Skärmstorlek: 6″
Skärmupplösning: 1448×1072, 300 PPI
Skärmtyp: Pekskärm, E-bläck gråskala, Carta 1200
Skärmbelysning: Ja
Minne: 16 GB
CPU: 1 GHz
Minneskort: Nej
Formatstöd: EPUB, EPUB3, FlePub, PDF, MOBI, JPEG, GIF, PNG, BMP, TIFF, TXT, HTML, RTF, CBZ, CBR
Stöd för Adobe DRM: Ja
Stöd för ljudböcker: Ja (Kobo), trådlöst via bluetooth
Trådlöst: Ja, Bluetooth & WiFi 802.11 b/g/n
Laddare: USB-C
Batteritid: Upp till flera veckor beroende på användning
Vattentäthet: IPX8 (upp till 60 minuter på 2 meters djup)
Mått: 112,05 mm (L) x 159,02 mm (B) x 8,66 mm (H)
Vikt: 171 g

Jannike #3

De Dödas Imperium av Mårten Sandén

Hon har färdats genom folksagor, handskats med kriminella nätverk, haft närkontakt med sataniska systrar och löst 200-åriga förbannelser. Nu är hon 18 år och har gjort militärtjänst som kustjägare. Hon är redo för sin sista strid.
De luftskepp som syntes på himlen redan i Det viskande barnet står nu över Grimeton, en nedlagd långvågssändare i Halland. När de undersöker radiostationen blir Jannike, Magnus och Reuter angripna av något som definitivt inte är mänskligt.
Jannike skickas till London och MI0, den paranormala delen av brittiska MI5. Där presenteras hon för den unge agenten Geoffrey Wilmot som ska bli hennes partner. Geoffrey faller för Jannike, men hon är inte förtjust: “Han är för helvete vampyr!” är det första hon säger.

Geoffreys vampyrism är dock ärftlig, vilket innebär att eventuella offer visserligen blir vampyrer och odödliga, men att Geoffrey själv dör efter bettet. Han bär sitt öde med motvillig värdighet.
Tillsammans spårar Jannike och Geoffrey luftskeppen till den hemlighetsfulle Lord Horlock; en industriman som har blivit förmögen på att tillverka klockor och radiomottagare. På The Paragon Hotel där Horlock bor är bara bröllopssviten ledig, och för att få den måste man uppvisa vigselbevis. Motvilligt går Jannike med på att gifta sig med Geoffrey.

I jakten på Lord Horlocks dödlige hejduk Muddy Boots finner det nu äkta paret en passage från The Paragon in i en annan tidsdimension. Denna parallellvärld är Lord Horlocks imperium, och i bortglömda tunnelsystem under första världskrigets slagfält väcker han liv i sedan länge stupade soldater. Men för att Lord Horlock till fullo ska kunna ta över världen med sin armé av döda måste han själv dö.

Den sista delen i trilogin om Jannike Faltin (de två tidigare var Den femte systern & Det viskande barnet) tar vid där den förra slutade, efter att Jannike gjort sin militärtjänst så kastas hon direkt in i mysteriet med Lord Horlock. Det är inte fullt lika spännande som man skulle kunna tro, det hintas en del om hur det hela ska sluta så när det väl händer något så känns det väntat. Några saker fanns det dock som jag inte var beredd på, vilket var kul. Det tog ett tag att komma in i boken som vanligt men sen flöt det på.

Jag gillade Jannike i förra boken, men kände inte mycket för henne i De dödas imperium. All min sympati gick åt till stackars Geoffrey och hela biten med honom och Jannike tyckte jag var ganska tråkig, hade förväntat mig något mer himlastormande. Som slutet på boken då jag fick en bit av det jag ville ha. I det hela är det här ännu en underhållande bok, trots att jag blev uttråkad till och från i mitten.

Vargar & Varulvar

Två böcker jag har velat läsa har jag nu läst. Vill ni se vad jag gav böckerna för betyg så är det bara att klicka på författarnas namn.

Han som föddes att möta mörkret 1: Vargbröder av Michelle Paver

Tolvårige Torak är ensam, sårad, skräckslagen och måste fly. Hans far ligger död bredvid honom, attackerad av en demon i skepnad av en björn – en demon med kraft att förgöra världen…

Torak har gett sin döende far ett löfte. Han ska söka upp Världsandens berg för att få hjälp att besegra demonen. Hans enda följeslagare är en övergiven vargunge, och tillsammans ger de sig av på en lång och farofylld vandring genom Storskogen.

Jag har dragit mig för att läsa de här böckerna då de klassas som barnböcker, men det var helt onödigt, det här är en lättläst “grottbjörnens folk” som alla kan läsa. Den är skriven på ett sätt som inte är för lätt eller för svårt att ta till sig. Huvudpersonen är ung men i och med att boken är skriven av en kvinna så har han fått en mer komplex personlighet med mjuka sidor – vilket påminner om J.K. Rowling och hennes Harry. Själva historien är bra och spännande men inte unik. Det känns som om jag har läst det här förut. Slutet lämnade dock mycket att önska, det var inte tillräckligt spänannde och det hade varit mer passande att slänga in en riktig cliffhanger så att man skulle bli besatt av att få läsa nästa bok. Svår att lägga ifrån sig och en garanterad streckläsnings bok. Rekommenderas varmt.

Frost av Maggie Stiefvater

I flera år har Grace iakttagit vargarna i skogen bakom huset där hon bor. Speciellt en gulögd vargs närvaro får henne att rysa, en obehaglig känsla hon trots allt inte vill vara utan.

Samtidigt lever Sam två liv: På vintern i den frusna skogen tillsammans med de andra vargarna och hela tiden medveten om den orädda flickan som han obönhörligt dras till. Och under några få dyrbara sommarmånader som människa innan vintern och kylan tvingar honom att förvandlas igen.

En dag träffar Grace en pojke med gula ögon och som tar andan ur henne. Det bara måste vara hennes varg. Men vintern är nära och Sam för en ojämn kamp för att förbli människa annars riskerar han att förlora inte bara sig själv utan även Grace för alltid.

Jag kände på mig att den här boken var något överskattad och gick därför och lånade den på biblioteket istället för att köpa den. Jag fastnade för historien. Har alltid varit aningen mer förtjust i varulvar än vampyrer så i det avseendet så gillade jag boken. Men trots att den var lättläst och svår att lägga ifrån sig så kändes berättandet ganska hackigt.

Sättet den var skriven på var inte långt ifrån självklart. När jag ville höra mer från Grace så fick jag ett Sam-kapitel och tvärtom. Det var det genomgående temat i boken bortsett från vargarna – massor med ointressant information och väldigt lite av det man verkligen ville läsa om. På tok för lite passion (och då var det ändå en hel del i boken – för lite för min smak i alla fall.) Ganska bra bok ändå, fast jag tyckte inte att den var speciellt sorglig.

Fairy Tales Retold

Escaping the poisoned apple, Snow frees herself from possession to find the truth of love in an unexpected place. A club girl from L.A., awakening from a long sleep to the memories of her past, finally finds release from its curse. And Beauty learns that Beasts can understand more than men.

Within these singular, timeless landscapes, the brutal and the magical collide, and the heroine triumphs because of the strength she finds in a pen, a paintbrush, a lover, a friend, a mother, and finally, in herself.

Läste ut The Rose and the Beast: Fairy Tales Retold av Francesca Lia Block på någon timme. Boken ser tjock ut, men sidorna var inte helt fulla av text. Inte helt miljövänligt, men det finns säkert någon bra anledning för att göra så. Kanske var det för att göra boken lättare att läsa. Den var skriven på ett lyriskt sätt och även om jag inte är så förtjust i sånt så tyckte jag om den här boken. Sagorna var nästan alla sorgliga. Snow (Snövit) som får växa upp hos 7 kortväxta män efter att hennes sinnesförvirrade mamma gett bort henne, Rev (Törnrosa) som är drogberoende och levande död inombords sedan att hon blev sexuellt utnyttjad som barn, Rödluvan som tar saken i egna händer när hennes version av vargen hotar hennes familj, Blåskägg, en modern seriemördare som lockar unga kvinnor till sin boning. Det enda negativa jag kan komma på är att jag hade gärna läst en mer utförlig och klassisk bok med dessa historier. Rekommenderar den till äldre sagoälskare som vill läsa något nytt om något gammalt.

Den femte systern av Mårten Sandén

För tvåhundra år sedan fanns en man vid namn Karmelius i Nyköping. Frestad av makten tillkallar han mörkrets furste och med hjälp av sina fem döttrar lyckas han öppna porten till helvetet. Tvåhundra år senare sitter den gravida Elisabeth från hembygdsmuséet med sin praktikant Jannike och en nedfryst vätte i en piketbuss. De är på väg till Martinsson som förestår Byrån för särskilda efterforskningar i Stockholm. Byrån förstår genast att vätten – som har anfallit Elisabeth med yxa – har agerat på uppdrag av någon av de fem döttrarna. De tror att de har koll på alla Karmelius ättlingar men har de verkligen det?

Jag älskar böcker med övernaturliga inslag och har en speciell plats i hjärtat för troll, djävlar och andra figurer från svenska folksagor, men just Den Femte Systern var svår att ta till sig. Det är inget fel på historien eller karaktärerna (bortsett från deras namn som jag störde mig enormt på) men jag gillade inte sättet boken var skriven på. Det hattas fram och tillbaka mellan nutid och 18000-tal, men man får inte mycket ut av dessa bitar. Den hade säkert varit mycket bättre om den varit riktad till vuxna först och främst för det fanns många saker som kunde ha utvecklats och beskrivits mer – samtidigt som andra – ointressanta saker fick för stor plats. Historien flyter inte på som den borde. Jannike är en bra huvudkaraktär och jag gillar Magnus men man får inte lära känna dom på djupet och därför känns de lite för overkliga.

Det är en okej bok, men den kunde varit bättre. Får inte glömma bort att säga att den trots alla brister var lätt att läsa – när jag kommit halvvägs in i boken så plöjde jag igenom den ganska fort. Uppföljaren kan jag tänka mig att läsa, men då lånar jag den på biblioteket.

Recensionsex från Rabén & Sjögren.