I egenskap av bokbloggare så får jag ibland förfrågan om att läsa och recensera böcker som ännu en gått till tryck och får då hem boken som en stor pappersbunt. Lite svårare att läsa men kul att få göra det innan alla andra. Ibland hittar förlagen på roliga saker med sina utskick och här hade de slagit in boken i tidningspapper från Värmlands folkblad (boken utspelar sig i Hagfors) samt lagt med en brandvarnare. Fantastiskt bra initiativ då jag inte hade någon här hemma och skruvade genast upp den i taket 🙂

Jag har läst en del om Ninni Schulmans bok Flickan med snö i håret men det har inte blivit av att jag har läst den men nu tar jag mig an den här fristående uppföljaren; Pojken som slutade gråta. Fick en gratis ljudbok på Storytel och valde att ladda ner just den här boken så att jag kan “läsa” även när jag har migrän eller bara är trött i ögonen. Ett bra sätt att komma vidare i läsningen om det går trögt eller om man inte har tid eller ork att bläddra i pappersbunten 😉

Sen finns det recensionsex som jag mailar och ber om att få recensera. Som Döda flickors dans av Rachel Caine. Läste första boken i den här serien förra året och blev fast. Var tvungen att läsa vidare och se hur det går för Vampyrerna i Morganville och huvudpersonerna. Rekommenderas om ni – som jag, gillar ungdomsböcker.

Håll utkik imorgon för då kommer min tidsinställda recension av Analys av ett försvinnande av Hisham Matar att läggas upp på bloggen då recensionsdagen på den är 24:e januari. 🙂

Glashuset av Rachel Caine

Vampyrerna i Morganville Del 1

När Claire Danvers kommer till Morganville för att plugga på college tror hon att hennes största problem är de brutala tjejerna i elevhemmet. Men det visar sig snart att det finns mycket värre saker i Morganvilles nattmörker. Staden är sedan länge ett högsäte för vampyrer och det är de som är den verkliga makten bakom allt som sker i området. Den som inte har en vampyrs beskydd är ett vandrande mellanmål och ingen lyfter på ögonbrynet om några av collegets studenter ”försvinner”.

Claire lyckas hitta vänner och skydd i Glashuset tillsammans med tre andra udda karaktärer: gotharen Eve, rebellen Shane och den mystiske Michael som försvinner varje morgon och dyker upp igen vid solnedgången. Men frågan är om ens deras gemensamma krafter är nog för att hålla dem vid liv tills solen går upp?

Varför tvingas man vänta ända till våren 2012 på att få läsa fortsättningen på svenska?! Jag gillar böcker med ordentliga cliffhangers men herregud, det är ju fruktansvärt irriterande att vänta. Om vi nu bortser från slutet och i stället fokuserar på boken som helhet så kan jag säga att – trots de höga förväntningarna, så blev jag glatt överraskad. Glashuset är en lättsam och underhållande bok med sköna karaktärer som man inte stör sig på. Historien är ganska mystisk och man får inte reda på så värst mycket, men det sparar kanske Caine till kommande böcker. Jag tycker om de läskiga tjejerna i boken och att de framställs som värre än vampyrerna, mobbning och misshandel är en del av vardagen för många och det är inte många böcker om övernaturliga väsen som innehåller sådan från vanliga människor.

Översättningen var kanske inte riktigt så klockren som man hade kunnat hoppas. Många av uttrycken i boken är typiskt amerikanska och direkt av översatta så låter de bara konstiga och larviga. Hade varit bättre om de hade ersatts med en svensk motsvarighet i vissa fall. “Du skäller värre än du biter” är ett exempel. Det fungerar i sammanhanget (ihop med vampyrer som uppenbarligen biter folk för att få tag på blod) men i svenskan så låter det konstigt. Säger man inte att något låter farligare än det är? Har man lätt för att störa sig på översättningar så blir det nog jobbigt, men jag har lätt för att vänja mig vid olika typer av språk i böcker så för mig gjorde det inget. Värt att noteras bara. Ser i vilket fall som helst fram emot kommande delar i serien. Skönt med vampyrböcker som inte är exakt som alla andra.

Recensionsex från Styxx Fantasy.