Det här är en sån där bok som jag vill tycka om, men som jag omedvetet jämför med andra böcker som handlar om racism som är betydligt bättre. Hjärtlinjer kretsar kring flera kvinnor och deras partners, bland annat Jude och Reese som är mina personliga favoriter. Tyvärr så tycker jag att varje persons livshistoria känns ytlig och det finns inget djup, inga riktiga svårigheter som personerna måste kämpa sig igenom. Trots att boken utspelar sig mellan 60-80-talet så tycker jag inte att personernas hudfärg har något större betydelse för historien, vilket jag trodde att den skulle vara. När boken är slut så undrar jag bara vad meningen var med den här berättelsen, lärde jag mig något, lärde sig karaktärerna något? Det är en välskriven bok som jag snabbt läste ut och jag fastnade som sagt för ett par karaktärer, men grundhistorien kändes svag.