Vattnet drar av Madeleine Bäck

Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.

Så blir handen iskall. Ytan slutar bölja. Den ändrar mönster. Sipprar fram och upp över hans hand som mjuka istappar. Viktor är för fascinerad för att kunna röra sig. Han ser hur ytan böjer sig och trevar som långa ormar kring hans arm. Trevar över hans hud. Det är vått och bedövande kallt. Och så ser han naglarna.

Kroppen av en kvinna hittas vid Malmjärn i Gästrikland. Har det något med den illegala sprithandeln att göra? Eller stölden av den värdefulla madonnan i Ovansjö kyrka? Något har förändrats i bygden under den här helvetesvarma sommaren. Det känns i själva luften. Som ett elektriskt stråk av begär och desperation. Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.

Om det är något jag tycker om så är det våra vackra svenska skogar och vatten. Hade jag möjlighet så skulle jag bosätta mig ute i skogen, för mig så är det en trygg plats där inget kan skrämma mig. Därför så känns det lite olustigt att läsa om mystiska faror som rör sig i skog och mark (och vatten) men det är samtidigt roligt att läsa om.

Jag är dock kluven när det kommer till Vattnet drar. Den är väldigt bra skriven och kuslig till och från, men jag kände aldrig av faran som beskrivs i boken. Men jag har svårt för att vara rädd för något jag inte vet något om. Vad är det med det övernaturliga i boken som är så farligt? Varför vill den oss illa? Det är ganska obehagligt att läsa om våldet och de delar i boken som hade med katter att göra, som den kattälskare jag är, men annars så fann jag människorna i boken betydligt läskigare. Sadisterna Calle och Harta framstod som mer än vidriga och främst hur de behandlar kvinnor, något som fina djurvännen Krister och till viss del även Viktor väger upp ganska bra. På tal om Viktor så tycker jag att hans könsorgan fick lite väl stor plats i boken, man behövde väl inte påminnas av stenens effekt på hans eget kön varenda gång han använde den. Nog för att unga killar har stånd ofta ändå. Jag stör mig mycket på att den enda personen i boken som verkar förstå en bråkdel av vad som händer, vägrar att dela med sig till oss läsare. Boken ställer massvis med frågor, men ger nästan inga svar alls. Delarna med journalisterna var de minst intressanta i boken och jag tycker inte att de tillförde något till handlingen, så jag hoppas att de har en mer betydande roll i kommande böcker, för hade jag hoppat över deras kapitel i Vattnet drar så hade jag ärligt talat inte missat mycket…

Vattnet drar var väldigt underhållande och jag plöjde igenom de 400+ sidorna på någon dag. Den hade många intressanta karaktärer som jag vill läsa mer om och jag vill veta mer om det stundande hotet, så jag kommer att slänga mig över del två nu direkt. I del två så hoppas jag få svar på frågorna!

Måste tillägga att bokens omslag är bland de finaste jag sett och känt på. Så len och skön att ta på. Passande att författaren heter Bäck och att Natur & Kultur ger ut boken också 😀