Novellix-shopping

Fyra feelgoodberättelser från Novellix

Fyra feelgoodberättelser från Novellix
Originaltitel: Fyra feelgoodberättelser från Novellix
Förlag:
Utgiven: 2018
Sidor: 98
Format: Häftad
ISBN: 9789175892740
Goodreadsbetyg: 2.57

Tretton dagar med John C av Jojo Moyes

Var är du älskling? Det har gått 2 dagar!!! Miranda stirrade på meddelandet, rynkade pannan och stoppade sedan ner telefonen i fickan och började gå. Det vore dumt att lämna den i gräset. Hon skulle tänka ut vad hon skulle göra med den när hon kom hem. Vad gör man om man hittar en mobiltelefon, där kärleksfulla och utmanande sms hela tiden plingar till? Svarar man och låtsas vara föremålet för personens åtrå och längtan? Ska man rent av stämma träff?

Samma tid nästa vecka av David Nicholls

Den torsdagskvällen skickades jag över gatan till det svagt upplysta, ensamma huset som luktade kattmat och doftsprej, för att tortera mrs Chin för 50 pence i timmen. "Så, unge man - har du tagit lektioner tidigare?" "Jag är helt självlärd", pep jag stolt. "Själv. Lärd", sa mrs Chin skeptiskt. "Spela något för mig då." Jag spelade introt från Hajen. Hon sträckte sig fram och avlägsnade försiktigt min hand från tangenterna, som om hon tog en kniv från en psykopat. "Jaha. Låt oss börja om." Att vara nio år och helt sakna talanger kan få oanade konsekvenser. I sökandet efter sitt kall i livet kan man nämligen råka skörda ett och annat offer – vilket är just vad som händer i denna pärla till novell, där En dag-författaren David Nicholls med glimten i ögat skildrar en ung pojkes entusiasm, och en stram pianolärarinnas totala vånda, inför något så enkelt(?) som att lära sig spela piano.

Göra om av Sophie Kinsella

Jag snubblar efter henne in i rummet. Och nu ser jag så klart tecknen överallt, som fingeravtryck i damm. Den gamla läderkofferten. Böckerna i vardagsrummet. Jag får syn på mig själv i spegeln - och jag är likblek. "Åh, titta!" säger Fizz när hon ser ett fotografi vid sängen. "Är det han? Är det din kille?" "Ja, det är han!" säger Arabella lyckligt. "Det är Dee-Dee. Han heter egentligen David." Jag hade förstått vad som skulle komma. Men att höra hans namn igen är som att få ett slag i magen. Med humor och värme berättar Sophie Kinsella här om Emma, som mot sin vilja dras in i den egensinniga vänninan Fizz smått galna projekt. Plötsligt står Emma inför ett ofrånkomligt möte med sitt förflutna. Det blir en historia om utveckling, om att göra om och börja om, och om gammal kärlek så stark att den fortfarande får hjärtat att bulta hårt i bröstet.

Att gå vidare av Nora Ephron

För många år sedan, då jag gick i analys, brukade min terapeut säga: Kärlek är hemlängtan. Vad hon menade var att man har en tendens att bli kär i någon som påminner en om någon av ens föräldrar. Detta är naturligtvis en sådan sak som analytiker säger, även om det egentligen inte alls är sant. I stort sett varenda människa på vår planet kan påminna en om något hos en av ens föräldrar, även om det så bara är en smilgrop. Men nog med utvikningar. Det jag vill ha fram är att kärlek möjligen är hemlängtan, men att hemlängtan högst definitivt handlar om kärlek. Detta är en kärlekshistoria. En kärlekshistoria om en byggnad. Nora Ephron skriver här rappt och underhållande om sin djupa och blinda kärlek till huset Apthorp i New York. Det blir en beskrivning av människorna som bor där: filmstjärnor, barnfamiljer och nyfikna portvakter portvakter som ägnar sig åt allt annat än att faktiskt öppna själva porten.

Det är verkligen trevligt att varva läsandet av romaner med lite noveller då och då. Det här var en fin liten box med fyra ganska olika noveller på temat feelgood. Jojo Moyes bjuder på en annorlunda otrohetshistoria som jag gillade och gärna hade läst mer om. David Nicholls novell om en pojke som vill lära sig spela piano var lite melankolisk men samtidigt komisk. Min favorit är nog Sophie Kinsellas lilla godbit om sedan länge förlorad kärlek som kommer upp till ytan vid en renovering, bokstavligt talat. Nora Ephron hade ett väldigt speciellt sätt att skriva på som tilltalar mig, men hennes novell om en byggnad föll mig inte i smaken.

Väldigt snygga omslag och som sagt perfekt läsning om man är i en lässvacka och helt enkelt inte orkar läsa en tegelsten till bok.

Novellix: Tre noveller

Nödvärn av Ferdinand von Schirach

Snabb kick av spänning

Han satt kvar, orörlig, blicken sänkt. Beck och Lenzberger tog det som en provokation. Beck borrade in pekfingret i mannens bröst. “Åh, här är det visst någon som inte vill svara”, sa han och gav mannen en örfil. Glasögonen hamnade snett, mannen rättade inte till dem. Eftersom han fortfarande inte rörde sig drog Beck upp en kniv ur kängan. Han viftade med den framför mannens ansikte.

Jag förstår nu varför de inte är samlade. Novellerna är del utav olika novellsamlingar och de kommer förmodligen ut på detta vis för att göra reklam för respektive samling. Bra sätt att göra det på, blev genast sugen på att läsa mer av Ferdinand, men borde inte dessa separata små noveller varit gratis om det är reklam? Gratis är gott och för mig har alltid gratis inneburit att jag blivit sugen på att köpa mer av samma vara.

Nödvärn är den enda novellen av de fyra som jag verkligen tycker om. Den har en början, en mitt och ett slut. Inget förvirrande. Bra språk och intressanta karaktärer som man får veta lite om. Trots att personen historien kretsar kring är namnlös så slipper man den namn- och könlöse huvudpersonen som vagt berättar en kryptisk historia full med prosa som gränsar till poesi. Nej, här får vi fakta, substans. En spännande upplösning och ett mysterium.

Abu Telfan av Felicitas Hoppe

Förlorarens berättelse

Det står helt klart att det inte kommer att bli något av den här pojken, son till en mor som vrider sina händer och glömde bort att bjuda in den trettonde fen, som till straff beslutsamt förbannar pojken. Men ska jag ställa mig på hans sida bara för att en mor gråter för hans skull och för att han inte kan bli som sin far och för att han liksom jag inte förstår sig på bokhålleri?

Jag kunde inte hjälpa att sitta och gäspa under tiden jag läste den här novellen. Det fanns en historia jag fann intressant i det hela men jag tycker att den gick förlorad i strömmen av ord som kastades emot mig. Jag blev tillfälligt ordblind och uttråkad. Det var nästan så att jag inte skulle orka mig igenom de 30 sidorna. Jag var inte speciellt road av varken språk eller prosa.

Krig eller fred av Silke Scheuermann

Kärlek och lust i otakt

Nej, säger han, jag har nämligen blivit kär i en annan. När jag hör detta hoppar mitt hjärta över ett slag, kanske till och med flera, jag vet inte. Samtidigt smattrar det i huvudet, det är otroligt, jag skulle vilja klamra mig fast vid honom, kyssa honom, ligga med honom igen, i natt kommer han att stanna. Jag också, säger jag med grötig röst, och då tittar han underligt på mig och säger, jaså.

Den här novellen handlar dels om ett ämne jag tycker om, sex eller lust. Fast det är ju bara det att inslagen av sex och Krig och Fred var det enda som eggade mig i denna novell. Det var utsvävningar  än hit än dit. Huvudpersonen är enerverande. Jag har hört att det där förut. Kanske har jag tänkt det själv?

Novellix: Den skänkta timmen

Skaffade de tre tyska novellix-häftena härom dagen för att få i mig något tyskt innan mässan. Ska läsa klart de tre resterande idag.

Den skänkta timmen av Juli Zeh

Vad händer när klockorna ställs tillbaka?

Det finns åtminstone en fördel med att han är här. Jag vill inte behöva tillbringa den återbetalade tiden ensam, denna enda timme som inte riktigt tillhör någon och som är friare än alla andra årets timmar. “Jag var nervös”, säger han. “Nervös på ett sätt som jag sällan varit.” Förhoppningsvis lyckas jag med mitt leende, trots att munnen är nedsmetad med läppstift. Alla intelligenta män har erektionsproblem.

Vet någon varför de har valt att ge ut de här novellerna i separata små volymer? Hade det inte varit bättre att slå ihop de fyra och göra en novellsamling? Jag hade föredragit en lite tjockare bok. Men sån är jag.

Jag gillar historien i Den skänkta timmen. Eller själva upptakten till den historia som jag kände mig lurad på efter att ha avslutat novellen. Missade jag något? Eller tog helt enkelt den extra timme man fått slut mitt i när det var som mest spännande? Vissa noveller passar bättre som långa och förklarande romaner och ibland är det tvärtom. Jag föredrar direkta noveller där man slipper spekulera om vad den egentligen handlade om.

Camilla har skrivit en bra beskrivning av novellen och jag instämmer i det hon tyckte om den.