M varken mer eller mindre av Petra Backström
Vi har exet som jag fortfarande ligger med
vi har stalkern som aldrig ger sig
vi har kompisens pappa som stöter på mig
och vi har killen som jag inte vet om jag borde falla för
Det är lätt att se tillbaka och tänka: Vad såg jag i dom andra tre?
Men man vet ju så lite innan allt har hänt.
Maj är 19 år och tycker om när saker är lättkategoriserade och logiska. När man efter en kort överläggning kan komma fram till ett klockrent beslut genom att väga fördelar mot nackdelar. Då är kärleken en svår nöt att knäcka. Nu har Maj trasslat in sig i fyra kärlekshistorier samtidigt. Och hur hon än försöker reda ut tillvaron blir det bara värre. För att lösa situationen uppfinner hon ett känsloexperiment. Hur vore det att helt enkelt testa att bara gå på känsla ett tag och se vad som händer?
När Petra berättade om sin bok på en av de bokfrukostar jag gått på så lät den faktiskt ganska intressant. Därför lånade jag den på biblioteket så fort den kom ut. Tyvärr så tog det lite emot att läsa boken då jag är en norrortstjej in till benmärgen och det är väldigt sällan som jag åker längre än till Slussen. Söder är ganska tråkigt. Vissa ställen är mindre intressanta att läsa om oavsett om det handlar om Sverige eller resten av världen.
Det är en hel del skön kemi mellan personerna i boken, och vissa hade jag velat läsa mer om. Hur såg de på Maj och vad som händer i boken? En sak jag inte riktigt förstod var själva attraktionen männen hade till Maj, hon verkar inte vara mer speciell än någon annan. Var det utseendet? Det känns inte som om det är tillräckligt att bli besatt av i min mening.
Boken var bra skriven även om jag inte kunde relatera så mycket till Maj annat än i hennes bekräftelsebehov och sexintresse. Det beror väl mycket på hur man själv var i de övre tonåren och jag var en riktig nörd/ensamvarg som knappt vågade prata med jämnåriga. Majs totala motsats på de punkterna alltså. Hennes självmedvetna rannsakan av sina känslor känns som något alla i den åldern borde försöka sig på. Jag håller med Anna om att det är rätt tröttsamt att läsa om den här typen av tjej som inte vet vad hon vill, som nyttjar alkohol och sex som tröst. Det är verkligen inte synd om Maj, hon har ett väldigt bra liv och problemen är långt ifrån problem. En bok om en tjej som inte har några som helst problem känns inte så intressant. Det finns så mycket mer intressanta typer av tjejer att skriva om!
