Om ni har läst mina tidigare recensioner så känner ni till mina svårigheter med att känna samhörighet med kvinnor som har giftermål och barn som sitt stora mål i livet. Därför blev jag så glad när jag läste den här boken! Inte för att den inte handlar om karaktärer som bildar familj, för det gör den uppenbarligen, men för att den har flera karaktärer som jag kan ta till mig och som inte lägger så stor vikt vid detta. Kommer det, så kommer det, om inte så gör det ingenting. Det är en hälsosam inställning som jag står bakom till 100%! Men nog om mig och min syn på livet, själva boken fick mig direkt att tänka på Ett rum med utsikt av E. M. Forster som är en av mina favoriter.
Jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig då jag inte läst något av Lori tidigare, men jag föll direkt för Emilia och Poppy! Och Italien! Jag har alltid velat resa dit och nu i och med pandemin så blev det här ett sätt för mig att uppleva landet. Det är Poppys historia och strävan efter att få återuppleva kärleken till sitt hemland och träffa sin ungdomskärlek igen som driver handlingen vidare, men jag älskade hur Lori beskriver landet och människorna. Det känns levande och äkta. Jag anade hur berättelsen skulle sluta och det visade sig att jag hade rätt, men det gjorde inte boken sämre, snarare tvärtom. Jag läste fortare för att komma fram till avslöjandet, skulle det sluta lyckligt eller ej?
Något som en bok kan fallera på är bristen på karaktärsutveckling och i Systrarna från Toscana så finns ingen sådan brist. Emilia och Lucy utvecklas till två starka och självständiga kvinnor som verkligen hittar sig själva under resans gång. Efter många misslyckanden och försök så hittar de rätt till slut och det är vad jag kallar riktig feelgood.
Så vill man läsa en lättläst, mysig och underhållande bok om äkta kärlek, i alla dess olika former, samtidigt som man får sig en resa till Italien på köpet, så kan jag varmt rekommendera Systrarna från Toscana!
Tack LB Förlag för recensionsexet och den underbara sommarläsningen!
