Lola jobbar på samma biograf som Anna från Anna och den franska kyssen och man träffar på både henne och St. Clair även denna gång fast som bikaraktärer. Jag gillar den här typen av berättande när man nämner personer från tidigare böcker även om den här räknas som fristående. Tyvärr så har Lola samma problem med killar som Anna (ajg gillade aldrig veliga St. Clair), fast här med den hemska Max – en person som jag starkt ogillade under hela läsningen – som hon hamnat i klorna hos efter att hon fått hjärtat krossat av sin barndomsvän Cricket. Det här med barndomsvänner tycker jag är en trevlig romance trope och det är självklart att man faller för en så mysig kille som Cricket i jämförelse med Max. Lite väl förutsägbart kanske, men jag tycker om det ändå. Att Anna har två pappor tycker jag var en trevlig kontrast till alla andra föräldrapar man läser om så ofta. Även hennes adoptionsbakgrund var intressant och även hennes namn. Men jag tycker att hon hade passat betydligt bättre med smeknamnet Luna med tanke på hennes fascination för månen. Det jag kanske är lite mindre förtjust i är det faktum att det än en gång handlar om en kort tjej som bara verkar falla för långa killar. Nu gillar jag också långa killar, men varför spelar längdskillnaden så stor roll? Samma sak med åldersskillnaderna i boken. Det är inget jag bryr mig om i varje fall, men så har jag en 9 år äldre pojkvän också…
Som ljudbok så tyckte jag att boken var väldigt behaglig att lyssna på, kanske lite långtråkig om man inte gör något medan man lyssnar. Men jag störde mig något enormt på att inläsaren uttalade Calliopes namn fel (sök på ”How to Pronounce Calliope” om ni vill veta hur det ska uttalas.) Det är ofta uttalen jag har svårt för när jag lyssnar på böcker, men vill man ta långa promenader så är en ljudbok som denna det bästa sällskapet och en bra uppföljare till Anna och den franska kyssen.
