Annabelle av Lina Bengtsdotter

Slutet på livet är bara början

En varm sommarnatt försvinner sjuttonåriga Annabelle från det lilla samhället Gullspång, på gränsen mellan Västergötland och Värmland. Hennes föräldrar är utom sig av oro, lokalpolisen står handfallen och Missing people letar förgäves.

Kriminalinspektör Charlie Lager skickas dit tillsammans med sin kollega. Hon är utredare vid Nationella operativa avdelningen, en skicklig polis som i arbetet funnit de rutiner som hennes kaotiska inre behöver. Hon värjer sig, vill inte åka, men gör till slut som alltid: följer order. Det blir en resa bakåt i tiden. Hon tvingas återvända till platsen hon lämnade när hon var fjorton, ett förflutet och en barndom som hon gjort sitt bästa för att fly från. Väl där väcks minnena till liv. Av att växa upp där valmöjligheterna är få och drömmen om att ge sig av stark. Av mamman, som var allt det som Charlie är rädd för att bli, alkoholiserad och sjuk.

Medan hon försöker få fram sanningen om vem Annabelle var och vad som hänt henne, gör Charlie skrämmande upptäckter om sin bakgrund. Och hon tvingas möta sitt värsta minne: den gången hon lät en annan människa dö.

Det är skönt med lite nytt blod i genren och jag tycker att Lina Bengtsdotter gör ett ypperligt jobb som debutant. Annabelle är en vemodig berättelse om flera kvinnors uppväxt och händelser som förändrar deras liv för alltid. Jag tycker verkligen om sättet boken är skriven på och jag läser ut boken på några timmar, den är lite som ett avsnitt av min favoritserie Law & Order: SVU blandad med klassisk svensk deckare. En mycket läsvärd sommarbok! Charlie är dessvärre arketypen för en huvudperson i en kriminalroman. Hon har problem med alkoholen och kärlekslivet. Det är så uttjatat att jag inte ens orkar ta upp det mer än detta. Vad är det för fel på att skriva om en huvudperson som inte har några svåra laster, inga lik i garderoben och är glad och singel utan barn och jobbiga ex? Det är trots allt inte den som utreder fallet som ska stå i centrum utan offer, förövare och det som hänt dessemellan.

Själva handlingen kan jag inte skriva så mycket om utan att avslöja för mycket. Det är en hel del svartsjuka inblandad, otrohet och hemligheter som kommer upp till ytan när Charlie återvänder till staden där hon spenderade mycket av sin barndom. Jag tyckte verkligen om karaktärerna även om jag gärna hade fått veta lite mer om vissa mindre sådana. Betty fick större plats än Annabelle vilket jag tyckte var lite tråkigt då jag var mer intresserad av den senare. Det blev mer en bok om Charlie än om Annabelle till slut. Den slutar även lite väl abrupt och man får inte veta vad som händer med alla inblandade, om allt avslöjas och vad som händer sen. Jag hade gärna läst ytterligare några kapitel om bikaraktärerna, men allt som allt så var det en väldigt spännande bok att läsa så här på sommarnatten.