Hercule Poirot

Nu tar jag det här i helt fel ordning, men det här är den första boken jag läser av Sophie Hannah. Trots att jag har Monogrammorden stående i min bokhylla och Stängd kista är inköpt och på väg. Jag trodde ärligt talat inte att någon skulle lyckas så pass bra med att skriva en “fortsättning” med Agatha Christies välkända belgiska detektiv Poirot, men det här känns riktigt bra. Jag gillar att Hercule känns lite mer ödmjuk i vissa scener trots att han i grund och botten är rätt arrogant. Med tanke på hans skicklighet i att nysta ut lösningar på de flesta fallen så tycker jag att ändå att det är befogat. Just det här mysteriet är en trasslig affär med massor av personer som är inblandade och även om jag till viss del lyssnade på den som ljudbok , så är det här en bok som kräver möjligheten att bläddra tillbaka för att påminna sig om vem som var vem. Utan att avslöja något så är det en ganska osannolik historia, men jag tycker om just den typen av mysterium. Att den även har en del att göra med ett trevligt bakverk, här har ni ett recept på “kyrkfönsterkaka” som jag funderar på att testa, gör inte saker sämre. Som en blandning mellan napoleonbakelse och princesstårta utan grädden som jag ändå får ont i magen av. Låter underbart. Smaken likt bokens mysterium äro delat, men det var ett sant nöje att läsa Ett delat mysterium och jag fick sannerligen mersmak. Dags att sätta tänderna i nästa bok, det vill säga böckerna som kom innan denna. Formgivningen av Sara R. Acedo är för övrigt vrålsnygg och värd att ha i hyllan bara för det!

Tack Bookmark förlag för det här snygga recensionsexet!