Timglaset av Gena Showalter

Slutet på livet är bara början

Det sägs att historien skrivs av de som överlever. Men jag vet att det inte är sant. Jag heter Tenley Lockwood, och snart kommer jag att vara död. Det här är min berättelse.

I den värld där Tenley “Ten” Lockwood bor tar livet inte slut när man dör. Tvärtom. Det är då det börjar. I det som kallas eviglivet finns två mäktiga riken som strider om människornas själar, och alla ställs inför ett val: Myriad eller Troika. Men Ten vägrar välja. Det spelar ingen roll att hennes föräldrar till och med har fått henne inspärrad på mentalsjukhus där hon utsätts för tortyr och misshandel för att övertygas att välja rätt sida.

Både Troika och Myriad skulle göra vad som helst för att rekrytera Ten och få tillgång till hennes ovanliga förmågor. Snart befinner hon sig på flykt, mitt i en dragkamp på liv och död. Vem kan hon lita på? Och vad händer om hon faller för en kille och väljer ett annat rike än det han tillhör? Hon måste helt enkelt hålla sig vid liv tillräckligt länge för att fatta rätt beslut.

Äntligen en bok som påminner om Tahereh Mafis underbara böcker! Här så har inte människorna övernaturliga krafter förrän de dör, men det är likväl ett krig som utkämpas precis som i rör mig inte, fast den här gången är det om de levandes själar i efterlivet. Det är en intressant twist på det klassiska triangeldramat där en mycket speciell tjej står i centrum för de oemotståndliga killarnas uppmärksamhet. Jag har ingen aning om vart det här kommer att leda och det är en positiv överraskning! Som den aspergertjej jag är så uppskattar jag Tenleys fascination för numerologi även om jag inte riktigt förstår lockelsen med Killian som förutom sitt sexiga namn och uppenbarelse verkar vara som vilken annan “bad guy gone good” som helst. Archer verkar lite mer komplex, men jag saknar ett mer intressant kärleksintresse för att jag ska bli helt tagen. Som det är nu så älskar jag att läsa boken enbart för Ten och hennes personlighet. Jag gillar hennes agnostiska framtoning där hon tror på något (här finns det tack och lov mer fakta att gå efter än i vår världs religioner), men vet inte vad hon ska välja. Lite besviken blir jag över att det inte finns något riktigt tredje alternativ, men så är ju boken skriven av en religiös författare.

Trots att jag är öppen med att jag tar avstånd från alla former av organiserad religion (religionsfrihet ska även betyda frihet från att drabbas av andras religioner) och vet att Showalter är extremt kristen, så tycker jag verkligen om den här fantasivärlden hon har byggt upp. Jag saknar förvisso någon form av passion och lust mellan huvudpersonerna, men det behövs inte för att driva berättelsen framåt vilket känns skönt. Tenley är förvånansvärt kysk av sig och det är väl det enda som jag inte tycker passar hennes person. Jag längtar efter att få läsa fortsättningen!