Själlös av Gail Carriger

En ångande steampunk-roman fylld av spänning, romantik, humor, luftskepp, bläckfiskar och bakelser.

Att vara Alexia Tarabotti i det viktorianska London är inte det lättaste. För det första har hon ingen själ. För det andra är hon redan tjugofem år och fortfarande ungmö ett faktum som inte blir bättre av att hon är rejält kurvig, frispråkig och värst av allt halv­italienska. Men detta är bara början på Alexias problem. Döda vampyrer, alldeles för stiliga varulvar och hemliga sällskap är snart vardagsmat och frågorna hopar sig:

Är hennes själlösa förmågor verkligen en tillgång? Vem är fienden egentligen? Och viktigast av allt: Finns det te?

Det tog ett tag att komma in i boken, den börjar lite abrupt med en fest och vi får stöta bekantskap med den underbara Alexia då hon gör det hon gör bäst, hamnar i onåd med den övernaturliga världen. Jag föll pladask för den Mr Darcy-bistra Lord Maccon.

Skönt att man får hålla lite på varulvarna nu istället för all denna Vampyr-hysteria. Det finns mycket sådant i boken också så ingen kommer bli missnöjd.

Det här var en fantastisk upplevelse, med allt jag älskar i det viktorianska england fast även med allt jag älskar i fantasy och romance. Vampyrer, varulvar, övernaturliga, heta möten, missförstånd och en massa te och bakelser.

Kunde inte sluta läsa när jag väl fastnat och jag måste bara läsa fortsättningen (skulle vilja ha Chanslös som inbunden men lite sent att be om recensionsex på den kanske…) så fort jag kan få tag på den. Det här är en bokserie ni måste ge en chans om ni inte redan gjort det. Speciellt om ni inte varit förtjusta i kostymdraman tidigare för att det är stelt och för gammalmodigt. Här har ni en bok som är allt annat än det!

Stor eloge till formgivarna av omslaget och ryggen. Snyggt gjort! En av de snyggaste böckerna i min hylla.

Jag är så nära att sätta en femma för jag älskade verkligen den här boken, men den har ett stort problem. Den hade gärna fått vara 300 sidor längre!