En värld utan änglar är en välskriven och skrämmande framtidsvision – som jag hoppas fortsätter att vara fiktion. Den berättas från tre karaktärers perspektiv, Jack, Evelin och Ludwig. Jack-kapitlen är de enda som är skrivna i Jag-form, vilket kändes lite konstigt att läsa när de andra inte var det, men han är the main man så att säga. Utöver det så innehåller boken allt det värsta man kan tänka sig från ett krig med nazister, som trots att större delen av världen har genomgått ett kärnvapenkrig, ändå har relativt effektiv krigsmateriel. Kvinnor utnyttjas, familjer splittras och de man älskar dör. Det är brutalt och vidrigt, men det har varit och är någons verklighet just nu. Jag vet inte om det här är tänkt att bli en del av en kommande bokserie eller inte, men det känns som om det finns mer att berätta om Jack och hans bakgrund. Han var en minst sagt gåtfull person och gåvan som Evelins syster Fiona besitter var också något jag gärna hade läst mer om. Det är oftast människorna som genomlider krig och misär som är de mest intressanta, inte kriget i sig.
