Den här var den sista boken jag läste ut i September. Den var ärligt talat lite av en besvikelse då jag av det fina omslaget hade väntat mig mer fantasy och syndätande än vad jag fick. En annan sak som jag ogillade var Twylla som karaktär. Hon var på tok för mesig för att vara en dödlig “bödel” som har ihjäl folk på kommando och hon valde förstås helt fel kille att förälska sig i. Jag tyckte bättre om den andra. En intressant karaktär som inte får så mycket plats är Twyllas mamma, syndätaren. Hon kändes verkligen osympatisk, men stark och självständig och jag undrar verkligen hur det kommer sig att hon blev sån, men ändå hittade någon att skaffa flera barn med.
Nu kommer jag trots den svaga huvudpersonen att läsa de andra böckerna i trilogin ändå, för boken var bra skriven och de andra delarna har andra huvudpersoner tack och lov.
Tack för det fina recensionsexemplaret!
