Risulven, Risulven

171108-05

Risulven, Risulven av Nina Ivarsson

Det är Risulvens fel. Allt är Risulvens fel.

Jag slutar inte springa när jag kommer fram till motorvägen. Jag bara klättrar över räcket och springer rakt ut mellan två bilar. Jag känner fartvinden från dem, och en av dem tutar högt och länge. Men jag är redan i skogen på andra sidan. Risulven brukar vara den som gör så, jag brukar ropa till henne att akta sig. Men jag är ensam nu.

Sommarlovet är snart slut. Alla i klassen kommer tillbaka från sina semestrar men Pär och hans mamma har bara varit hemma. Och inte har han lärt sig simma den här sommaren heller. De andra i klassen träffas på stranden men ingen frågar om han vill följa med. Så möter han någon som inte beter sig som de andra, som vill vara hans vän. Fast bara när ingen ser.

Det här var en minst sagt intressant historia.
Den tar upp många mörka och jobbiga ämnen på ett bra och lättförståeligt sätt utan att själva handlingen får lida. Den är välskriven och jag kan varmt rekommendera den för alla som någon gång känt sig utstötta eller ensamma.

14 oktober, 2017

Mistelbarn

Mistelbarn av Cecilie Östby

Erikes mamma Molly flyttar till ett demensboende och börjar plötsligt minnas saker hon aldrig tidigare pratat om…

Erikes mamma Molly flyttar till ett demensboende och börjar plötsligt minnas saker hon aldrig tidigare pratat om; minnen från den familj hon separerades ifrån när den nazistiska ockupationsmakten brände och skövlade i Nordnorge.

När Erike överlever en dramatisk ambulansfärd då hon är övertygad om att dö – bestämmer hon sig för att själv göra en 630 mil lång resa i Mollys fotspår, upp till nordligaste Norge för att ta reda på vad som egentligen hände när Molly adopterades bort.

Under resan börjar Erike ana att hennes egna trassliga relationer kan ha sin grund i upptrampade mönster som ärvts från generation till generation. Genom att följa spåren av mistlar får hon ledtrådar till hur hon ska kunna bryta med det destruktiva och äntligen börja leva…

Det här var en kort, men väldigt läsvärd bok som jag tyckte om! Cecilie har själv sålt in boken och jag tyckte att den lät väldigt intressant med tanke på mitt tidigare arbete med att digitalisera kyrkböcker för att förenkla släktforskningen. Det är en fin bok, men jag tycker personligen att baksidan hade varit ett finare omslag då framsidan inte reflekterar boken innehåll lika bra.

Jag tyckte hur som haver att boken förmedlade Erikes inre resa på ett väldigt intressant sätt även om jag tyckte att slutet var lite för abrupt och jag undrar om det blev så som Erike ville eller ej. Det är så svårt med relationer och inte minst familjerelationer, speciellt om minnet inte är som det brukade. Väldigt välskriven bok som jag varmt kan rekommendera.

Tack Cecilie för det fina recensionsexemplaret!

28 mars, 2011

Sanningen om Alice

Sanningen om Alice av Rebecca James

Var du glad, innerst inne? Var du glad att du blev av med henne? Din perfekta syster? Gladde du dig i hemlighet åt att hon dog?

Katherines lillasyster Rachel är död. Brutalt mördad. Fylld av sorg och skuld flyttar Katherine till Sydney. Här träffar hon Alice och börjar leva igen. Hon blir lyckligare än på länge. Men snart står det klart att det finns ett skäl till att Alice vill komma nära Katherine, så nära som möjligt. Sanningen om Alice är mer skrämmande än Katherine någonsin kunnat tro.

Att ta sig an den här boken var början på en resa som jag aldrig skulle trott mig våga på. När jag valde att delta i bloggaftonen på Långholmen så fick jag den hemskickad av Alfabeta och den var signerad av författaren vilket gjorde läsupplevelsen en aningen mer personlig.

Själva handlingen i Sanningen om Alice tyckte jag redan från början var deprimerande. Allt från det första kapitlet, som är lite av en epilog till huvudberättelsen, till när man får veta vad som hände med Katherines syster och när hon först möter Alice, allt är genomsyrat av en överhängande mörker som jag störde mig på i början. Men när jag väl börjat komma in i boken – som var riktigt lättläst och skriven på ett sätt som får varje slut på ett kapitel att kännas som en cliffhanger inför nästa, så lyfte mörkret något.

Jag är inte riktigt förtjust i när det hoppar mellan olika tidpunkter i huvudpersonens liv utan tydliga markeringar för när detta sker då det är lätt att bli förvirrad och det är inte riktigt lika spännande när man har en aning om vad som kommer ske i slutet. Men det för ändå historien framåt på ett bra sätt och man blir sugen på att läsa mer och mer, det går inte att lägga ner boken förrän man fått veta allt.

Det finns en sak som jag tyckte var onödigt i skrivandet och det är när James byter från “Jag” och “Vi”-form till “Du”- och “Ni”-form. Som för att distansera karaktärerna eller få oss läsare att känna oss mer delaktiga. Det kändes bara konstigt och jag gillar inte när det bryter av på det viset.

Så trots att jag tycker att boken var väldigt förutsägbar och har sina brister så tycker jag om den. Den hade det där lilla extra som jag gillar med ungdomsböcker och spännande är den verkligen. Intressant skriven och en streckläsarbok som jag rekommenderar till både unga och vuxna.

Recensionsex från Alfabeta .