Cinder av Marissa Meyer
Människor och androider trängs på de stökiga gatorna i Nya Beijing. En dödlig pest plågar befolkningen. Från rymden övervakas de av ett hänsynslöst månfolk, som väntar på att sätta sina planer i verket. Ingen vet att Jordens öde hänger på en enda flicka…
Cinder, begåvad mekaniker till yrket, är en cyborg. Hon är en andra klassens medborgare med ett mystiskt förflutet, vars styvmamma klandrar henne för hennes styvsysters sjukdom. Men när den snygge prins Kai kommer in i hennes liv upptäcker hon plötsligt att hon hamnat mitt i en intergalaktisk kamp, och samtidigt dragits in i en förbjuden attraktion.
Cinder slits, i denna futuristiska version av Askungesagan, mellan plikt och frihet, lojalitet och förräderi, och tvingas nu gräva fram hemligheter ur sitt förflutna om hennes värld ska ha en framtid.
Skeptisk till den här nya världen var jag garanterat redan innan jag började läsa. Den påminner mig en hel del om The Silver Metal Lover & Metallic Love av Tanith Lee, fast med en twist. Cinder är otroligt bra skriven och jag kunde inte lägga ifrån mig boken utan läste ut den i ett svep. Jag hade förväntat mig mer Askungen-referenser men tycker ärligt talat att de inte behövs, de är överflödiga för storyn står bra på sina egna ben (konstgjorda eller ej.)
Det enda som jag inte riktigt förstod mig på är hur alla ser ut, det beskrivs en del, men inte tillräckligt. Har Cinder ett asiatiskt utseende fast hon inte är från Nya Beijing? Jag blev smått förvånad över vissa delar i boken där det kändes lite som i Mockinjay – varför gör man så mot sina karaktärer? Det kändes inte befogat och bara onödigt. Jag kommer dock att sätta tänderna i uppföljaren Scarlet så fort jag bara kan för det här är precis det jag älskar att läsa. En av de bättre böckerna jag har läst i år!
