Blackmoore av Julianne Donaldson

Från författaren till Edenbrooke.

Kate Worthington känner sig själv och vet att hon aldrig kommer att gifta sig. Hon är rastlös och drömmer om att resa till Indien, mest för att komma ifrån sin trångsynta familj. Men det här är England på 1820-talet och det är inte lätt för en kvinna att resa ensam runt jorden. Kates mamma bestämmer att hon ska få resa om hon först får tre män att fria till henne. Kate åker till Blackmoore med ambitionen att snabbt förvrida huvudet på tre män och tacka nej till deras frierier.

Men i Blackmoores vackra omgivningar blir inget som Kate har tänkt sig. Kanske är den man hon bestämt sig för att avvisa i själva verket den som skulle kunna göra henne fri?

Eftersom jag var så himla förtjust i Edenbrooke och dess virvlande huvudperson så var jag rätt säker på att även Blackmoore skulle falla mig i smaken. Jag delar förvisso inte hennes kärlek till Mozart eller piano i allmänhet, men jag älskar att hon är så förtjust i äventyr och att upptäcka nya saker. Det är lätt att sätta sig in i hennes situation och att få reda på varför hon absolut inte vill gifta sig blir väldigt spännande. Berättelsen pendlar mellan då- och nutid och det är i ett bra tempo som gör att det aldrig blir långrandigt. Mammorna i boken är rätt vidriga dock och styr och ställer bäst de vill, något som orsakar de största problemen för deras barn.

Det här är helt klart en bok för oss som älskar lättsam, historisk romance. Att få färdas tillbaka i tiden en stund och hänge sig åt 1800-talets seder och bruk känns ganska skönt när man jämför med vår tids tinder och dejtingritualer. Nä fy! Förkläden och frierier, det är grejer det!