En man som heter Ove

En man som heter Ove

En man som heter Ove av Fredrik Backman

En roman om kärlek, ordentliga verktyg och vikten av att alltid köra Saab.

Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom ”bitter” och ”grannarnas skräck”. Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt!

Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller ”den där statskuppen”, som Ove själv bara minns den.

Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden.

Jag kan börja med att erkänna att jag är en solklar Ove och har massor med saker som jag stör mig på hos mina grannar. Det värsta jag vet är folk som röker när de bor i lägenhet och det stinker ner hela huset och gör att man inte kan vara på balkongen eller ha sina fönster öppna. Så jag älskar allt som Ove har för sig i boken och är helt på hans sida – utom när det kommer till det tekniska förstås – och jag älskar katter så där är vi inte lika.

Jag är väldigt sen med att läsa den här bästsäljaren, men jag brukar hålla mig ifrån just böcker som “alla” anser är SÅ bra, då jag blir så besviken efter att ha haft skyhöga förväntningar. Nu är det så att det enda som gjorde mig besviken var att boken tog slut.

Förutom att Oves historia var underbar att läsa – då jag verkligen tycker om hur Backman skriver – så blev jag förvånad av hur tragisk och ledsam den ändå var. Humor och feel-good? Den fick mig att gråta. Och den där katten som Ove träffar på var helt fantastisk också. Tror inte att jag tyckte illa om en enda karaktär (som man inte skulle tycka illa om alltså.) Det här är en av de bästa svenska böckerna jag har läst och Ove var en frisk fläkt i denna värld där många inte lyfter en hand för att fixa något själv.

betygbetygbetygbetygbetyg
Titel: En man som heter Ove | Författare: Fredrik Backman | Genre: Feel-good, Humor, Livsöde | Förlag: Månpocket | Format: Pocket | Sidantal: 347 | Utgivningsår: 2012

Oceanen vid vägens slut

oceanen

Oceanen vid vägens slut

av Neil Gaiman

Minnets trådar drar oss in i ett sedan länge glömt händelseförlopp där en liten pojke stod öga mot öga med förgörande ondska och fann den vackraste vänskap man kan önska.

En man återvänder till sin barndoms trakter på den engelska landsbygden. Till en början har hans biltur inget mål, men snart står det klart vart hans undermedvetna har fört honom: till en bondgård med en liten ankdamm strax bakom. För länge sedan bodde familjen Hempstock där: elvaåriga Lettie, hennes mamma och mormor. Märkligt nog bor mamman och mormodern kvar, lika gamla som de var då för fyrtio år sedan, men Lettie är borta.
Mannen sätter sig på den gröna bänken bredvid dammen och genast börjar han minnas året då han var sju: hur gruvarbetaren som handlade med opaler en morgon låg hopsjunken i baksätet på en bil i vägrenen. Död. Och hur Lettie försvann.
Stunden på bänken vid dammen för honom tillbaka till våren då ondskan i en hemhjälps skepnad kom in i hans barndom och då hans världar – både barnets fantastiska och de verkliga – förändrades för alltid.

Jag hade ingen aning om vad den här boken skulle handla om när jag först plockade upp den. Jag var i behov av en bok att läsa på pendeln och den här råkade stå närmast till hands i min bokhylla. Vilken värld jag kastades in i! Det är exakt sådana här böcker jag letar efter, magiska, spännande böcker som låter läsaren besöka en värld som är mer än vår egen. Neil Gaiman är bra på just detta även fast jag inte varit överförtjust i hans böcker så gillade jag Stardust och Coraline.

Den har just den typ av berättande som gör att man lättare förälskar sig i boken. Där en person berättar om något speciellt som hände när personen var ung och man då förflyttas bakåt till den tidpunkten och sedan knyts historien ihop på slutet genom att vi kommer tillbaka till nutid. Det är en lättsam bok som verkligen känns tungt att ha läst ut. Det här är en sån där bok som man måste uppleva själv för att förstå varför den är så bra.

 

betygbetygbetygbetygbetyg0
Oceanen vid vägens slut | Neil Gaiman | 223 s. | Pocket | Månpocket | 2014

Sätt mig i brand

igniteme

Sätt mig i brand av Tahereh Mafi

Totalt kaos väntar i min framtid. Och jag tänker lämna handskarna kvar.

Juliette överlevde en pistolkula i bröstkorgen. När hon vaknar efter att ha svävat mellan liv och död vet hon varken om rebellerna är besegrade eller om Adam eller ens någon av hennes vänner fortfarande lever.

Warner har räddat Juliettes liv. Warner, överbefälhavaren. Warner, som hon hatade, men som blev hennes älskare. Warner, Adams bror. Juliettes och Warners kärlek är förbjuden, men omöjlig att kämpa emot. Nu vill Warner slåss vid hennes sida mot Återetablissemanget, och krossa skräckväldet. Men är det verkligen det enda han vill med henne

Jag älskade boken. De tidigare böckerna var bra, men jag tyckte inte om Juliette förrän nu när hon slutar vara den falskt veka tjejen som bara gnäller över allt och faktiskt tar egna initiativ och lever ut med sin kraft.

Utan att spoila boken för er som ännu inte har läst den, så är det enda jag inte gillade med boken, slutet. Eller avsaknaden av slut snarare då boken är på tok för kort för att vara sista i serien. Hur tänkte du här Tahereh!? Att plåga sina läsare kanske funkar för vissa, men det är inte snällt att ge oss bara en liten del när potentialen för så mycket mer finns där.

Nu har jag hört att böckerna ska bli en tv-serie och ser självklart fram emot den, men bävar inför det faktum att serier som kretsar kring personer med övernaturliga krafter alltid läggs ner i förtid. Ge oss mer!

betygbetygbetygbetygbetyg0
Sätt mig i brand | Tahereh Mafi | 363 s. | Lånebok | B. Wahlströms | 2014