Edenbrooke

170616-14

Edenbrooke av Julianne Donaldson

Låt dig svepas med av en härlig historisk romans

Marianne Daventry är olycklig. Hennes mor har omkommit i en olycka och hennes far har i djup sorg flytt till Frankrike och placerat ut sina tvillingdöttrar hos släktingar. Marianne är hos sin mormor i Bath och systern Cecily är hos en kusin i London. Marianne längtar efter sin syster och när Cecily erbjuder henne att följa med till en väninnas herrgård på landet, Edenbrooke, blir hon överlycklig. Föga anar hon att det kommer blir en dramatisk sommar som för alltid kommer att förändra hennes liv.

Innan jag läste boken så råkade jag läsa några omdömen på Goodreads och hade inga höga förväntningar på Edenbrooke, men nu efteråt så kan jag verkligen inte hålla med dom! Marianne må vara en simpel karaktär som älskar att virvla runt i blindo, vilket låter rätt korkat, men jag tycker att hon är väldigt lätt att tycka om. Kanske just på grund av att hon inte känns så tidsenlig alla gånger. Hon är jordnära och för snäll för sitt eget bästa. En sån som alltid sätter andra framför sig själv. Jag undrar bara vem kvinnan på omslaget är? Cecily? Marianne har ju honung- eller bärnstensfärgat hår (något som debatteras flitigt i boken), så det kan väl inte vara hon?

Edenbrooke är förstås ingen Jane Austen på långa vägar, men den är i samma anda. Lite som en mix av alla hennes berättelser i en trevlig nytappning. Jag gillar sättet den är skriven på även om vissa ord som används känns lite väl pretentiösa för att passa in i den annars lättsamma tonen. Det är inget mästerverk, men desto roligare att läsa! Jag sträckläste den på en gång när jag fick den. Underhållande böcker går alltid hem hos mig, oavsett om de är tidsenliga eller ej. En mysig sommarbok helt enkelt!

19 maj, 2017

Lägret

Lägret av Lena Ollmark

Vad kan hända på ett konfirmationsläger när man inte tror på Gud…

Motvilligt hänger Hannah med sin kompis Emil på ett konfirmationsläger. Men när den unga lägerledaren Amanda börjar intressera sig för Hannah, njuter hon ändå av att känna sig speciell. Problemet är att hon inte tror på Gud. Hannah slits mellan att vilja vara en del av gemenskapen och att tänka självständigt. Till slut tar längtan att tillhöra över – och hon låtsas vara troende.

Men när Hannah hittar den tystlåtne Jonatan nedblodad i skogen, och han sedan försvinner från lägret, blir Hannah skräckslagen. Vad har egentligen hänt? Stämningen förändras i ett slag. De andra uppför sig märkligt, de verkar rädda. Det är då hon börjar ana det värsta – att något fruktansvärt finns i skogen, och att det är hon som lockat fram ondskan. Hon som ljuger, hon som inte kan tro.

Väldigt spännande och bra skrivet om hur det är att vara en icke troende i en grupp av troende. Jag tyckte det var intressant att läsa om frågeställningarna för det är så viktigt att man ifrågasätter och prövar sin tro så att man aldrig bara klänger fast vid sin tro som en livboj. Tron ska – enligt mig -vara ett komplement till ett redan meningsfullt liv för behöver man en Gud för att få det så är det något som är fel. Jag själv anser mig att vara agnostiker snarare än ateist. Jag har en tro på något som är större än oss själva, men jag är skeptisk till de större religionerna och de skrifter som finns att tillgå. De känns inte trovärdiga helt enkelt.

Men nog om min personliga tro, det här handlar om Hannah och vad hon går igenom. Det är en skrämmande bok på så sätt att det läskigaste är människorna runt oss och inte Gud eller Helvetet. Jag tyckte verkligen om boken och efter att jag pratat med Lena så har jag fått en djupare förståelse för Hannah och Emil. Det är inte ofta man får läsa om icke troende i ungdomslitteratur, så det här kändes nytt och spännande.

19 maj, 2017

Jorden vaknar

Jorden vaknar av Madeleine Bäck

Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.

I ett litet samhälle i Gästrikland har ett kyrkoinbrott gått snett. Urgamla krafter har sluppit lösa i skog och vatten. Gränsen mellan levande och döda har suddats ut. Bara Gunhild, kvinnan i skogen, verkar veta vad det handlar om. Till sin hjälp behöver hon katter, blod, järn och två ovilliga och rädda ungdomar. Beata, som förlorat sin vän till de mörka krafterna, och Krister, barnbarnet som hon inte haft kontakt med. Han som verkar dela hennes syner och som plågas av sin länk till det som vaknat.

Jag kunde inte riktigt ta till mig den första boken, men Jorden drar var så mycket mer spännande och när man nu känner karaktärerna så bryr jag mig mer om vad som ska hända. De personer som inte gjorde så mycket i första boken fick äntligen komma till sin fulla rätt och var nu något som drev handlingen framåt. Mycket bra skrivet! Och Viktors kön nämndes inte lika ofta heller 🙂

För en person som älskar både vatten och skog så är det svårt att se det skrämmande i vandrarna, man vill nästan heja på naturen istället för att man vet hur vi människor skövlar och förstör allt som är vackert och naturligt. En saker säker, rötterna är så mycket läskigare än vattnet! Väntar med spänning på sista delen i den här trilogin!

26 april, 2017

Krigstid

krigstid

Krigstid av Elisabeth Östnäs

Andra delen i vikingatrilogin om Kungadottern Turid.

Turid reser tillsammans med sin träl Unna genom ett krigshärjat land. Livet är hårt, och helt på männens villkor.
Turid vet inte vart hon är på väg. Hon vet bara att hon måste fortsätta framåt. Det hon bär med sig är det enda hon har, tillsammans med alla minnen. De manar henne vidare, rakt in i krigets skugga.

Ännu en bortglömd bokrecensioner som låg i utkastet och väntade på en omarbetning. Konstigt med tanke på hur bra den här bokserien faktisk är. Den är skriven på ett väldigt trevligt och sakligt sätt utan en massa lull lull. Det är så skönt att läsa!

Det känns som om Turid har utvecklats mycket under de här två böckerna och jag tycker om hennes relation till Unna. Hon är för övrigt en minst lika intressant person och jag skulle inte haft något emot att läs en bok ur hennes synvinkel.

Det ska bli intressant att fortsätta följa Turid på hennes resa!

26 april, 2017

Lily och Bläckfisken

blackfisken-02

Lily och Bläckfisken av Steven Rowley

Hon har fyra korta små ben, långa silkesmjuka öron och själfulla ögon – och är hans livs kärlek. Hur överlever man när den man älskar mest i livet drabbas av en dödsdom?

Det här är en bok om att hitta den rätta: den som följer dig i vått och torrt, den du inte kan föreställa dig att behöva leva utan. För Ted Flask en ensamstående, medelålders, aningen neurotisk man som aldrig fått rätsida på sina mellanmänskliga relationer heter den rätta Lily. Hon råkar vara en hund. En 12-årig tax, närmare bestämt, som precis blivit diagnostiserad med en hjärntumör.
Lily och bläckfisken handlar om Teds och Lilys sista månader tillsammans, och är en bok som förenar realism med fantasi och humor. Det är en berättelse om villkorslös kärlek, djup lojalitet och hjärtskärande förlust, och en rörande skildring om de alldeles särskilda sorts känsloband som bara kan uppstå mellan en människa och ett husdjur.

Alla som förlorat en fyrfota familjemedlem vet hur ont det gör. Men jag tror inte att vi har samma historia att berätta som Ted, för den är verkligen speciell.

Det spårade ut lite i mitten, men jag förstår att hjärnan slutar att fungera som vanligt av sorgen. Man sörjer ju även innan de är borta, även om de överlever sjukdomen så går man igenom en sörjeperiod. Jag saknar fortfarande min lilla kattunge Nutte som dog innan han ens fyllt ett år, 2001. Och Lillen som tillsammans med vår hund Nalle gick bort förra året. Jag känner att Nalle är med mig när jag är ute och går, det kommer han alltid att göra. Min lilla björnbrorsa 🙂 Min vildkatt Sockan fick också en bläckfisk i huvudet, som gjorde att han fick svårt att andas. Det är ett helvete att man inte kan behandla det. Jag hade gett allt jag har för att få dom friska, men man vill inte se dom lida.

Förutom att boken var så otroligt sorglig och fick mig att återuppleva förlusten av mina pälsbarn, så var den riktigt rolig! Jag älskar “dialogerna” Lily och Ted har, men även de han har med Bläckfisken, den jäveln!

Jag måste helt enkelt rekommendera boken till alla djurägare. Den är en sann kärlekshistoria.

Tack för det fina recensionexemplaret!

28 mars, 2017

Dödens märken

carvethemark

Dödens märken av Veronica Roth

De måste hjälpa varandra för att överleva – eller förgöra varandra.

Cyra är syster till Ryzek, den brutale tyrann som regerar över Shotet-folket. Cyras flödesgåva ger henne en kombination av smärta och makt – vilket gör det möjligt för hennes bror att utnyttja henne för att plåga sina fiender. Men Cyra är mycket mer än bara ett vapen i sin brors händer: Hon är motståndskraftig, hon kommer snabbt på fötter, hon är smartare än han tror.
Akos är från den fredsälskande nationen Thuvhe och har en gränslös lojalitet till sin familj. Han skyddas själv av sin ovanliga gåva, men när han och hans bror fängslas av Shotet-soldater är Akos beredd att göra vad som helst för att få ut sin bror levande därifrån.

När Akos kastas in i Cyras värld verkar fiendskapen mellan deras länder och familjer oöverstiglig. De måste hjälpa varandra för att överleva – eller förgöra varandra. Ska de kunna återta kontrollen över sina flödesgåvor, och återställa maktbalansen i sin värld?

Jag måste erkänna att jag inte var så förtjust i Divergent-serien, inte för att jag inte tyckte om handlingen utan för att jag inte kände något för varken Tris eller Four. Jag tyckte helt enkelt bättre om bikaraktärerna i de böckerna (det är också anledningen till varför jag inte orkat recensera dom.) Så var däremot inte fallet med Dödens märken! Jag älskar Cyra och Akos! Jag kan identifiera mig med Cyra också för hon är en sån komplex person. Trots sin smärta är hon starkare än man först kan tro. Världen som Roth bygger upp är spännande och inte lika komplicerad som fantasy/science fiction kan kännas när man först introduceras för ett nytt universum.

Språket i boken är vackert och melodiskt så att det flyter på trots att boken är aningen för lång. Det finns en hel del lösa trådar som inte knyts ihop på slutet, men det kommer nog att bli av i nästa bok som tydligen ska bli den sista i just den här bokserien. Lagom med korta serier kan jag tycka, så hinner jag läsa alla 🙂 Det här var verkligen en bok i min smak!

Jag har tyvärr hört mycket skitsnack kring boken om bland annat racism. Är det så att man inte längre får skriva om påhittade världar där vissa folkslag anser att de är bättre än andra (även fast det inte stämmer) utan att det ska jämföras med den verkliga världens problem? Och några personer som lever med riktig smärta varje dag har stört sig på vissa (felaktigt återgivna) utlåtanden av författaren. Folk är så lättstötta nu för tiden att man blir mörkrädd. Det här var en underbar – om än lite för lång och utdragen – bok som jag verkligen tyckte om. Hoppas att det blir en fortsättning som planerat trots alla trista kommentarer.

Tack till Modernista för det fina recensionsexemplaret.