Glastronen

Glastronen av Sarah J. Maas

Lönnmördare, palatsintriger, magi och romanser. Vad mer kan man begära?

I kungadömet Adarlan – där magi och gamla seder förbjudits, och där härskaren styr med järnhand – kallas landets främsta lönnmördare, 18-åriga Celaena Sardothien, till rikets vackra, skimrande glasslott.

Hon reser dit, inte för att mörda kungen, utan för att vinna sin frihet. Om Celaena besegrar tjugotre motståndare i en tävling – mördare, tjuvar och soldater – blir hon frigiven från fängelset och kommer att få tjäna som kungens kämpe.

Kronprinsen, Dorian Havilliard, kommer att utmana henne. Kaptenen för livgardet, Chaol Västfall, kommer att träna henne. Och båda kommer att försöka vinna hennes hjärta. Men något ondskefullt ruvar i glasslottet, något som är där i syfte att döda.

Celaenas kamp för sin frihet övergår till en kamp för överlevnad, till ett desperat försök att förgöra de mörka krafterna innan de utplånar hela hennes värld.

Det här är en bok i min smak, den har lite av varje och har en handling som jag tycker flyter på bra. Celaena är en intressant karaktär som inte får leva ut riktigt i den här boken av uppenbara anledningar. Vi får hoppas att hon får visa vad hon går för i kommande böcker. En sak jag inte förstår mig på är romantiken i boken, varför Chaol är intressant bland annat. Han är en ganska platt karaktär och väldigt mesig när det kommer till kvinnor. Dorian är hans raka motsats, men inte heller där så förstår jag tjusningen (okej båda tycker om böcker vilket är ett plus, men annars?) utan det verkar mest vara det yttre som lockar. Jag tror att boken hade varit ännu bättre utan romantik tills dess att man lärt känna karaktärerna bättre.

Handlingen i boken påminner en del om Hungerspelen och Divergent i och med träningen och prövningarna, men har även vissa likheter med Röd drottning. Nu tycker jag betydligt bättre om Celaena än både Tris och Mere (svårt att slå Katniss) då hon verkar ha betydligt bättre självförtroende och då hon inte har någon familj så gör det henne mer känslokall och trovärdig som lönnmördare. Jag hade som sagt gärna fått veta mer om de andras personligheter och varför de är som de är, kungen och drottningen till exempel förstår jag mig inte riktigt på. Varför utrotades allt som hade med magi att göra? Det känns som om det finns många lösa trådar i behov av att knytas samman. Det här är förvisso bara en bok av många av samma författare, så jag ser fram emot fortsättningen.

Jag måste rikta lite kritik till översättarna tyvärr, det känns inte som om de har översatt vissa ord på ett korrekt sätt. Alltså inte ersätt det engelska ordet med ett passande svenskt ord utan bara översatt det ordagrant. Det gör att jag som läsare kom av mig flera gånger. Samt att man i modern tid väljer att översätta namn bara för att det är fantasy tycker jag är beklagligt, det låter så mycket bättre med namn och orter på originalspråket om det är engelska. Om Modernista läser detta så ställer jag gärna upp på att korrekturläsa böcker som denna innan publicering – eller ge den till någon annan bokbloggare som har koll – för det känns inte som om någon har kritiskt granskat översättningen ordentligt. Många svenska översättningar står och faller på just detta, vilket är anledningen till varför så många väljer att köpa böckerna på engelska. Måste förstås säga att det är mycket av boken som är bra översatt, men just de här enstaka orden, meningarna och namnen gör att det känns som en dålig översättning, det är inte lätt att översätta – jag vet – jag har översatt en hel del i mina dar.

Slutligen så vill jag säga att jag inte direkt blev besviken, men så hade jag inga höga förväntningar heller. Jag tycker om Celaena och Nehemia, men inte fler än så. Det finns inga fantastiska killar i boken att bli upp över öronen i heller, men jag tycker inte att Celaena behöver någon romantik ärligt talat. Hon bör hålla sig till att ha ihjäl folk och monster, utrota ondskan. Det gör hon trots allt allra bäst!

Tack Modernista för recensionsexemplaret.

betygbetygbetygbetygbetyg

Titel: Glastronen | Serie: Glastronen #1 | Författare: Sarah J. Maas | Genre: Fantasy, Science fiction, Tonår, Unga vuxna | Förlag: Modernista | Format: Inbunden, Recex | Sidantal: 400 | Utgivningsår: 2016

Jack

m-varken-mer-eller-mindre

Jack av Christina Lindström

Vi spelar Counterstrike och skrattar, och resten av natten ligger vi under Frejas rödprickiga, svala påslakan och kysser varandra. Hennes haka blir öm av min skäggstubb.

Jack är den snygga och coola killen, som är grym på innebandy och får alla tjejer han vill ha. Freja har en lite för stor näsa, en rosa stickad mössa och tycker om att titta på sälar. De är ett omaka par på papperet, men när de träffas i ett badrum på en fest kan ingen av dem värja sig. De faller handlöst för varandra och allt känns helt rätt.

Men så hinner Jacks historia ikapp dem. I grundskolan var han en mobbare och han har ett förflutet inom nazistiska rörelser. Jack har förändrats, men för Freja blir det snart obehagligt uppenbart att Jack inte är den hon trodde att han var.

Det är lustigt det här med böcker skrivna av kvinnliga författare som kretsar kring manliga huvudkaraktärer. Genom hela boken så fick jag känslan av att Jack var en tjej. Det var något med sättet hen tänkte på och formulerade sig, som kändes långt ifrån hur killar i den åldern fungerar. Skönt med en annorlunda kille, men i mitt huvud så är Jack en tjej med snopp. Freja är även hon en väldigt konstig filur, ingen jag skulle vilja umgås med då hon har på tok för starka principer och är man inte med henne så är man emot henne. Jag gillade hur boken var skriven och den var extremt lättläst, lagom bra helt enkelt.

betygbetygbetygbetygbetyg
Titel: Jack | Författare: Christina Lindström | Genre: Unga vuxna | Förlag: B. Wahlströms | Format: Lånebok | Sidantal: 267 | Utgivningsår: 2016

Nattens cirkus

image

Nattens cirkus av Erin Morgenstern

Cirkusen anländer utan förvarning. Den föregås inte av några reklamutrop, inga flygblad på lyktstolpar och anslagstavlor. Plöts­ligt är den bara där, på en plats där den inte fanns i går.

Ingen cirkusdirektör ropar i megafon, inga clowner sprutar vatten på publiken, inget ”kom och se, kom och se, världens starkaste man”. Inne i dessa svart- och vitrandiga tält döljer sig en helt unik upplevelse, en fest för sinnena. Gå vilse i en labyrint av moln, vandra genom en trädgård gjord av is, häpna inför den tatuerade ormmänniskan som stoppar ner sig själv i en liten låda av glas och förundras över illusionisten som utför omöjliga magiska bedrifter. Välkommen till Le Cirque des Rêves.

Men bakom rökridåerna och speglarna pågår en tävling – en kraftmätning mellan två unga magiker, Celia och Marco, som sedan barndomen tränats i att använda sina illusionskrafter för att överträffa varandra. Vad spelarna inte vet är att detta spel är en duell intill döden och att cirkusen är skådeplatsen för ett slag som utkämpas mellan fantasins och viljans krafter. Oförtröttligt utövar de unga magikerna sin magi med skäl som deras hemlighetsfulla läromästare, Hector och Alexander, är förtegna om.

När Celia av en slump upptäcker att Marco är hennes motståndare börjar de tänka på sitt spel som ett fantastiskt samarbete. Det är deras förenade krafter som sveper in cirkusen i en ständig förtrollning, och båda två bidrar med ständigt alltmer imponerande detaljer som tycks vara skapade enbart för att glädja den andra. Utan att veta hur deras manipulativa läromästare avser att spelet ska sluta störtar Celia och Marco huvudstupa in i en djup och passionerad kärlek.

Hector och Alexander håller dock fortfarande i trådarna och deras elevers relation tvingar dem att ingripa med svåra följder för Celia och Marco. Det finns bara en utväg för de unga magikerna – en uppvisning av aldrig tidigare skådat mått.

Jag ville verkligen älska den här boken, då den verkligen är helt magisk, men tyvärr så är den skriven på ett sätt som jag inte alls tycker om. Den hoppar fram och tillbaka mellan olika tidsperioder och berättande. Det gör att jag som läsare kommer av mig till och från, vilket gör boken jobbig att läsa. Det finns inget flyt i berättandet även om jag gillade alla karaktärer och handlingen. Ibland klickar man helt enkelt inte med författarens stil som i detta fall.

Slutet i boken är alldeles för rörigt, påskyndat och passar inte in med resten av boken som var väldigt seg. Vissa bitar i boken förstod jag inte alls då det talas om händelserna på ett sätt som bara de inblandade förstår. Som exempel: ”Men då var det ju därför hon gjorde så som hon gjorde!” ”Ja, det borde vi har förstått!” utan att skriva ut exakt vad det var exakt som personen i fråga hade gjort. Mycket irriterande.

Så det är en bra bok eller snarare handling, men inte alls bra skriven i min mening. Alldeles för många lösa trådar i slutet som inte knyts ihop på ett tillfredsställande sätt och som sagt på tok för rörig för att den ska kännas behaglig att läsa. Den tog lång tid att läsa ut just på grund av detta och levde inte upp till hypen som fanns kring den när den kom ut. Lite av en besvikelse tyvärr.

betygbetygbetygbetygbetyg
Titel: Nattens cirkus | Författare: Erin Morgenstern | Genre: Fantasy, Magi | Förlag: Pocketförlaget | Format: Pocket | Sidantal: 432 | Utgivningsår: 2012

Röd drottning

Röd drottning av Victoria Aveyard

I sjuttonåriga Mare Barrows värld är samhället inte uppdelat efter klass, religion, ras eller kön, utan efter blod.

De silverblodiga – de silvriga – är supermänniskor med häpnadsväckande förmågor, som regerar över de vanliga röda och använder dem som soldater, arbetare och tjänare.

Mare hör till den röda delen av befolkningen och ser inga tecken på att den världsordning hon växt upp med någonsin kommer att rubbas. Men när hon genom en ödets nyck börjar arbeta som tjänare vid det kungliga Solpalatset förändrats allt. Till sin egen och hovfolkets stora förvåning upptäcker Mare att hon själv besitter en unik och dödlig förmåga, trots sitt röda blod.

Kung Tiberias inser snart att Mare utgör ett hot mot den maktbalans hans rike vilar på. Men medan han smider en plan för att oskadliggöra Mare ser hon en möjlighet att krossa silverregimen inifrån – och öppna dörren till en ny värld. Samtidigt har hennes hjärta börjat dra henne åt helt fel håll…

Röd drottning är som en mer intressant Divergent (eller Hungerspelen, men jag föredrar Hungerspelen framför Divergent.) Böckerna är lika på så sätt att det är en framtidsvision där människor är uppdelade i olika grupper och en person tar på sig ansvaret med att förändra världen. Jag föredrar dock alltid när huvudpersonerna har övernaturliga krafter och inte är alltför mjäkiga och känslosamma, vilket Mare tack och lov inte är. Hon är rättfram och det uppskattas verkligen.

Själva boken börjar lite segt och man får veta lite om hur den här världen fungerar, vad personer med olika krafter kallas bland annat. Men det är tråkigt att Aveyard inte berättar varför världen är som den är, då det är det mest intressanta med boken. Något annat jag tycker var lite dåligt skrivet var twisten på slutet. Den var väldigt förutsägbar då ledtrådarna till detta upprepas mer än en gång (det kändes tjatigt till och med) innan det stora avslöjandet.

Egentligen är jag inte förtjust i allt för mycket text om hur minsta sten ser ut på gatan i bokens universum, men i Röd Drottning så får man verkligen ingen klar bild av hur allt ser ut. Efter att jag läst boken så kan inte inte för allt i världen komma ihåg hur personerna såg ut. Det är inte bra.

Med det sagt så är det en bra bok, helt klart läsvärd. Den är säkert mycket bättre om man inte har läst böcker som liknar denna tidigare förstås. Många intressanta karaktärer som jag hoppas får större utrymme i nästa bok och att man får veta mer om världen som sådan. Är väldigt intresserad av de andra länderna som vi inte fått veta så mycket om hittills.

Uppföljaren Glass sword har precis kommit ut på engelska och jag vill väldigt gärna läsa fortsättningen!

Tack Modernista för recensionsexemplaret.

betygbetygbetygbetygbetyg
Titel: Röd drottning | Serie: Röd drottning-serien #1 | Författare: Victoria Aveyard | Genre: Fantasy, Science Fiction, Unga Vuxna, YA | Förlag: Modernista | Format: Inbunden, Recex | Sidantal: 384 | Utgivningsår: 2015

Maze runner

IMG_6819

Maze runner – i dödens labyrint av James Dashner

När Thomas vaknar upp i en hiss minns han ingenting, bara sitt eget namn.

När hissdörrarna öppnas möter Thomas en stor grupp tonårskillar, som liksom han själv har fått sina minnen raderade. De är inlåsta i ett stort område som omges av höga stenmurar.

Allt de vet är att dörrarna till en enorm labyrint som omger dem öppnas varje morgon, och varje kväll stängs de. Labyrinten myllrar av dödliga faror, och väggarna i den flyttas dessutom varje natt. På något sätt måste de försöka hitta ut, men hur?

Då händer något oväntat – Teresa skickas dit. Hon är den första tjejen någonsin som kommit. Det verkar som om hon och Thomas känner varandra sedan tidigare. Vad betyder det? Kan hon vara till hjälp när de ska försöka ta sig därifrån levande? Och vem vet vilka svar som väntar där ute ?

Jag läste boken efter att jag såg filmen – som jag för övrigt älskade – och det är inte alltid som filmen än bättre än boken, men i det här fallet så föredrog jag filmen. Den enda karaktären i boken jag tyckte om var Chuck, alla andra känns så platta och tråkiga, speciellt Thomas. Minho är också en intressant karaktär, men tyvärr får man inte lära känna dom i boken, det finns kanske inte så mycket att lära känna med tanke på att de inte har några minnen. Men lite snålt med karaktärsskildringar tycker jag. Theresa är också ensam tjej bland en massa killar, men det är tydligen inget problem i Maze runner vilket bara känns konstigt.

Sen tycker jag om när man inte får all information direkt utan måste läsa vidare för att få svar på sina frågor, men i just Maze runner så blir det bara ett stort irritationsmoment när man bombarderas med slang som man inte förstår och som inte förklaras direkt. När det väl gör det så har man glömt bort i vilket sammanhang det användes tidigare om man inte bläddrar tillbaka och läser om kapitlet. Man ska inte behöva läsa om kapitel i en bra bok.

Det är en underhållande bok som jag definitivt kommer att läsa fortsättningen på och jag är en sucker för dystopier så…

betygbetygbetygbetygbetyg0
Maze runner – i dödens labyrint | James Dashner | 368 s. | Lånebok | Semic förlag | 2014

Nikkis dagbok #2 – Berättelser om en (inte så) populär partytjej

nikkis_dagbok_2

Nikkis dagbok #2 – Berättelser om en (inte så) populär partytjej av Rachel Renée Russell

Andra boken i succéserien om Nikki Maxwell

”Recept på katastrof: Ta 4 fester. Tillsätt 2 kompisar och 1 förälskelse. Dela med 1 elak tjej som vill KROSSA Nikki. Blanda väl, håll för ögonen och TA SKYDD!
Jag trodde aldrig det skulle hända, men mitt liv börjar ÄNTLIGEN ordna upp sig.”

Det är dags för Halloweenfest på Nikkis skola. Till en början är hon en del av städgruppen. Men när nästan alla i kommittén som ska anordna festen för skolan avgår blir Nikki ordförande. Allt är omkastat. På själva festdagen ska Nikki bolla tre roller samtidigt i tre olika kostymer. Det blir rörigt, galet och bra.

Det här är en så pass bra bokserie för lite yngre läsare att jag bara var tvungen att läsa vidare. Böckerna är utformade så att de börjar precis där den andra slutade, så har man möjlighet så kan man läsa alla som finns ute på raken så får man en riktigt lång bok 🙂

Nikki är i bok två fortfarande inte modig nog att stå upp för sina åsikter och känslor, men det börjar som sagt ordna upp sig för henne något. Illustrationerna är riktigt roliga, men som äldre läsare hade jag gärna haft mer text men behållit samma mängd bilder därav mitt medelbetyg. Men låt inte betyget styra, för det är som sagt en så pass bra serie att jag fortsätter läsa kommande delar. Riktigt bra översatt till svenska är de också (trots att jag föredrar titeln Dork diaries) vilket gör att man slukar böckerna på någon timme eller två. Perfekt läsgodis för både tjejer och killar i alla åldrar, men främst till de som inte riktigt har kommit in i bokbesatt-fasen och behöver lite bilder för att orka sig igenom en hel bok. Rekommenderas varmt!

 

betygbetygbetygbetygbetyg0
Nikkis dagbok #2 – Berättelser om en (inte så) populär partytjej | Rachel Renée Russell | 304 s. | Lånebok | Modernista | 2014