Albert Bonniers förlag

Jag har ju inte berättat om den andra träffen med Prosa & Marmelad som jag var på den 26:e mars (som för övrigt var min lillebrors födelsedag.)

Den här gången träffades vi, ca 20 bokbloggare, hos Albert Bonniers Förlag där vi fick komma in och vandra runt i förlagets korridorer och blev bjudna på ett glas bubbel innan vi fortsatte in i det gamla styrelserummet där afternoon tea-buffén var riktigt fint uppdukad. Heléne Johansson från Brunkebergs bageri, som stod för alla godsaker, berättade lite om sin kommande bok innan vi började diskutera Stockholm Rosé – inte enbart titeln på boken vi läst utan även en ny genre enligt författaren Sophia Wolf Lösnitz. Betydligt bättre benämning än chic-lit, som jag inte är först med att erkänna att jag försöker undvika. För mig är chic-lit lättsam läsning med relativt lyckligt slut – jag är nästan aldrig nöjd med sluten i så kallade chic-lit böcker. Måste även säga att jag inte gillade slutet i Stockholm Rosé…

Det är roligt att höra allas åsikter om boken, men jag har svårt att få en syl i vädret – så fort jag ska säga något så inflikar någon annan precis det jag skulle säga! Skönt att få ut det jag ville säga utan att behöva säga det, men det känns lite larvigt att sitta tyst. Fast det var kanske bra att jag inte sa precis allt, var ju inte alltför positiv till just den här boken, trots att den var bra skriven.

Författaren Niklas Rådström kom och berättade om sin vänskap med författaren och konstnären Stig (Slas) Claesson och läste högt ur sin nya bok Stig som vi fick med oss hem i den fina goodiebagen. Den innehöll förutom boken Stig, anteckningsboken Det allra viktigaste, kommande boken Julia av Anne Fortier, kakor från Brunkebergs bageri, en handduk och smörkniv från Lagerhaus, samt Gamla Söder-te och Mentos.

Jag var inte superintresserad av det han beskrev men jag ska självklart ta och läsa boken i sommar.

Det roligaste under kvällen var dock att få möjligheten att träffa så många bra bokbloggare. Bokbiten, Bokhora, Dilemma, En och annan bok, Evaemma.se, Its a literary thing, Inreda med böcker, Kulturbloggen, Mina boktips, Ooof bok, Sladdertackan, Översättarbloggen bland andra.

Vad blir det härnäst?

Stockholm Rosé av Sophia Wolf Lösnitz

”Du tar dig igenom det här, Desdemona. Ända sedan vi förväxlade din mammas aborttid med bilbesiktningen så har du inte gjort något annat än överlevt. Slår man upp överlevare i en ordbok så hittar man en bild av dig.”

26-åriga Desdemona ”Destiny” Ohlsson blir lämnad av sin pojkvän Ludwig på det som skulle ha varit deras förlovningsfest. Medan Ludwig istället roar sig i Dubai tillsammans med den 19-åriga dykinstruktören Bambi sitter Destiny ensam i den nyinköpta våningen som går i kaffekulörer och funderar ut en plan i sex steg för att få Ludwig tillbaka. Tillsammans med vännerna Daphne, Tessan och Tessans lillasyster parerar hon bakfylleångest, åldersnoja och begynnande livsleda med flärd, förmiddagscocktails och champagne samtidigt som hon gör allt i sin makt för att omvandla sex-stegs-systemet till praktik.
Men en tablettmissbrukande glamourmodell som återvänder från Los Angeles, ogifta gifta män med klotformade presenter och Destinys pappas pojkvän (som anser att hon bör anpassa sin livsstil efter sin ekonomi) riskerar att komplicera, inte bara Destinys framfart, utan även hela sex-stegs-systemet.

Baksidestexten beskriver boken perfekt. Det är en bok om en livskris och skor. Som den skoälskare jag är så kan jag klaga på att det var lite för lite skor och för mycket kris, men det hoppar vi över för nu. Sophia Wolf Lösnitz skriver på ett bra och engagerande sätt om Desdemona, Destiny och hennes plan på att få tillbaka sin pojkvän och livet hon levde innan allt gick käpprätt åt helvete. Men gjorde det verkligen det?

Boken som är på över fyrahundra sidor såg riktigt inbjudande ut med sina rosakantade blad, guldfärgad titel och illustrationer av – i mitt tycke, rätt skrämmande kvinnor.
Fyrahundra sidor är på tok för mycket för en sån här bok, men trots det så läste jag ut den ganska fort. Hade nog varit bättre om den varit hälften så lång om ni frågar mig. Fast den var mycket lättsmält. Alla referenser till samtida modehus, märkesvaror och inneställen får mig dock att gäspa av tristess.

Den ytliga biten av boken är helt enkelt inget som intresserar mig, inte när det kommer till läsning åtminstone. Till vardags så är jag ganska sko-, väsk- och shoppinggalen, vill operera om det mesta med min person, tänker på min vikt, tränar så gott som varje dag och är väldigt frigjord när det kommer till sex. Jag kan relatera till kvinnorna i boken men ändå inte. De uppvisar inte en livsstil jag vill eftersträva samtidigt som det säkert inte är långt ifrån målet med mina planer. Jag mår inte så bra av att läsa om sånt, sen tycker jag att Destiny gör för få framsteg i min smak. Tar två steg framåt och ett bakåt. Jag är heller ingen som känner mig bättre till mods över mitt eget liv när det går dåligt för karaktärer i böcker. Att den har en sagd parodisk ton märkte jag inte ens så det tyckte jag uppenbarligen inte att den hade i mina ögon. Stockholm Rosé är en smått underhållande bok med toner av ett eller ett par Sex and the City-avsnitt, lättsmält och halvmörk chic-lit helt enkelt.

Recensionsex från Albert Bonniers Förlag.